Mannen med järnmasken - Alexandre Dumas
Hörbok inläst av skådespelaren Torsten Wahlund.

Om man köper denna CD-bok för 89:- på Statoil får man Aftonbladet på köpet... eller var det tvärtom? Oväntat seriöst bokval av en av Sveriges sämsta tidningar. "Kvaloid"-komplex, kanske?

Det var ju Alexandre Dumas som skrev om de tre, eg. fyra, musketörerna: Athos, Portos, Aramis och D'Artagnan. Mannen med järnmasken är alltså inte bara en film med diCaprio (och John Malkovich, och Jeremy Irons, och Gérard Depardieu!) utan från början en spin-off-roman till musketörerna.

Trots Statoils/braschens hutlösa höjningar av bensinpriset har jag kuskat runt i Puman hela påsklovsveckan, och det gav tillfälle att höra på bok i bilen, istället för att läsa. Tyvärr tappade jag tråden hela tiden, kanske för att bilkörning alltid får igång tankeverksamheten - på annat, kanske för att jag är språkmänniska och vill SE och NJUTA av de skrivna orden medan jag läser, men det var synd, för boken var faktiskt bra! Jag gillade t.ex. musketörens möte med Molière i skrädderiet och mest av allt "fängslades" jag av konspirationsteorin kring Louis XIV:s tvillingbror, som satt inspärrad på Bastiljen i många år. Bastiiii-lien, envisades inläsaren Torsten Wahlund med att säga, annars gjorde han ett bra jobb.

Hanna, 8, hjälper till att hotta upp Puman med lite rosa och glitter:

Mer bilder från denna underbara vecka snart.

Minsann, en 5:a! Min första Drabble! Läs mer nedan, men ensamhetseposet fortsatte och bjöd dessutom på mer Vergilius och mer latin och inte mindre än två oväntade slut i slutet. Innan vi åkte till London var jag så inne i boken och nyskilda Candidas tillvaro där i Ladbroke Groves, att jag trodde jag flyttat in i boken när vi efter ankomsten klev upp ur tunnelbanan på Piccadilly Circus och en big red London bus dundrade förbi, märkt just "Ladbroke Groves".


Hotell Regent Palace ligger precis till vänster om de stora reklamskyltarna. Lätt att hitta!

Persepolis I - Marjane Satrapi

Persepolis sägs vara Irans första seriealbum. Ritat av en ung kvinna, dessutom. Satrapi bor numera i Frankrike (med en svensk, tror jag!) och skriver på franska, men Persepolis-albumen har översatts till många andra språk och blivit bästsäljare i både Europa och USA.



I seriesviten Persepolis I-IV berättar Satrapi om sin uppväxt i Iran under det minst sagt omvälvande 70-talet, som var tiden för störtandet av shahen och islamiska revolutionen. Lilla 10-åriga "Marji" är störande lillgammal och förnumstig och deltar aktivt i de radikal-liberala föräldrarnas demonstrationer och politiska diskussioner. Trovärdigt? Vet ej.

Det måste bli högt betyg, för jag läste hela i ett sträck och med stor behållning, men normalt klarar jag inte av att läsa serier, knappt att kolla på Simpsons eller animerade filmer ens. Jag vet inte varför, men jag blir så underligt rastlös! Humorn är ganska absurd och de dokumentärt svart-vita är suggestiva, trots sin enkelhet. Till sin karaktär är Persepolis mer en grafisk roman än en tecknad serie, och det är definitivt ingen bok för barn, då det finns en del skrämmande bilder på döda människor och diktaturens tortyrmetoder m.m. Jag vill dock fortsätta läsa del II-IV också. Hörde om en scen i II:an, där Marjanes pappa riskerar livet genom att smuggla in en Iron Maiden-affisch i diktaturen till dottern. Hårresande. Någon som läst alla fyra?

Några smakprov ur Persepolis I:




Första bilden hör till en historisk översikt av 2500 år av "tyranni och underkastelse", som Marjanes pappa säger. Först hade de de egna kejsarna, därefter kom araberna från väst, mongolerna från öst och till sist den moderna olje-imperalismen. Som synes är väderstrecken tydligt men tragikomiskt illustrerade.

Andra bilden är från 1980, då slöjan infördes. Det måste vara ett tydligt minne för Marjane och alla andra unga flickor, att plötsligt behöva bära ett tungt, varmt, svart sjok under lekarna på skolgården. Jag, och andra 70-talister med mig, minns Iran-Irak-kriget och den skäggiga farbrorn Ayatollah Khomeini när föräldrarna kollade på Aktuellt. "Nyheterna och vädret" var alltid så viktigt hemma hos oss. Då var det kvällskaffe.

Tredje bilden visar hur Gud "hälsar på" Marjane på kvällarna. Hon tycker han liknar Marx - båda har lockigt hår - men överger till slut båda två.

Fjärde och sista bilden visar människornas glädje när shahen störtades.



Först Lolita på bio, nu Iran i bok. Detta inspirerar mig att ta fram en bok jag köpte i somras: Reading Lolita in Tehran av och om Azar Nafisi och några företagsamma kvinnor, som trotsar regimens påbud och startar en litteraturvetenskapligt avancerad bokcirkel, tror jag. Någon som läst?

önskar Camilla och Candyland.
och
GRATTIS på födelsedagen, Sofia!
Det är skönt att du alltid kliver över gränsen 10 dagar före mig... 32 - huuh!


PS. Någon som ägnar sig åt "påskekrim"?

Pa SAge a TaBa - Phil Marso

Nej, det är inte tryckfelsnisse utan fransmannen Phil Marso, som skrivit en en liten bok helt på sms-språk. Pa sage... är en deckare-cum-antirökkampanj för ungdomar. Det är inte smart att röka, inte "sage" att använda "tabac" och målgruppen är de som befinner sig i den där "passagen" (pas + sage) mellan barn och vuxen, antar jag att han menar. Målet är att de ska inse att cigaretter är en "MoV kou pr la 100T", inte bra för "la santé", hälsan, alltså. Samtidigt är boken även ett antimobilupprop. Phil Marso låg nämligen bakom lanseringen av la 1e Journée Mondiale sans téléphone portable - ung. Första VärldsMobilfria Dagen - för ca 5 år sedan. Genom att själv använda det nya utarmade sms-språket i den i Frankrike mycket ärevördiga romanformen hoppas han angripa det. Själva storyn upptar endast 25 sidor, men jag kommer aldrig orka läsa hela, även om jag gillar idén! Försök själva! Här är inledningen:

"3h mat'...La f'l me gayTe. 3j, emûrÉ ds lê WC. JaV bô écout' la FM, person ne tchat sur moa. Lol! Soud1 ! 1 brui me fê bondir 2 la kuvett... Läs högt, så går det lite lättare.

Tack och lov följer ett "10ko", dictionnaire (sms-lexikon) efteråt och en "2voar", devoir (läxa), en uppmaning att översätta hela boken till vanlig, fin franska. Marso ger även länktips till sidor om, d.v.s. _mot tobak och om sms-språket. Jättekul! Mer sånt!



Påsklovet började igår och har hittills gått mer i frankofilens än daffodilens tecken... för det första anlände fnac-paketet anlände med en massa godbitar! (se Bokkylskåpet) + en hel TV-serie i 8 delar: Rastignac , som gick på TV för ett par år sedan. Den är nyinspelad och helt modern och "nu", men bygger på Balzacs Den mänskliga komedin, som i sin tur har ett intertextuellt samband med...ja, ni vet.

Som om det inte vore nog med input höll jag också mitt nya löfte (efter den vackra Brodeuses) att se alla franska filmer på Palladium, Växjös bästa biograf. Ja, byggnaden har ett sånt k-märkt stuk att man måste kalla den bioGRAF. För det första får man en sån där gammaldags rödvit SF-biljett, i salongen möts man därefter av massor av röd sammet, höga pelare med fejk-volutkapitäl, få människor i publiken, inget popcorn-prassel och det bästa: alla sitter kvar - tysta - tills hela eftertexten rullat klart. Allt annat är hädiskt! (VE TV3, eller är det 5:an, eller båda?,där hallåan börjar babbla redan under eftertexterna). Igår var det Se mig, en film jag inte visste något om, trodde jag, men när den satte igång såg jag att det var Agnès Jaouis Comme une image och blev jätteglad! Franska filmer får mig alltid i en speciell sinnestämning, så även denna.

Utrycket att vara "sage comme une image" används om barn som är lugna och snälla och inte ställer till bus och oreda. Den som vill bli sedd är Lolita, dotter till en framgångsrik skitstövel till författare, omgift med en mkt ung lolita, mer "värd" namnet än den stackars dottern Lolita, som är överviktig och "ful" (det är hon INTE, bara enligt filmens moral) och tjurig. Hennes s.k. vänner och pojkvänner, t.o.m. sånglärarinnan utnyttjar henne för att komma in i hennes pappas krets. Jag gillade filmen! Genom Lolitas sånglektioner blev det mycket klassisk musik och jag fastnade bl.a. för Monteverdis 'Amor'.

Dock retade jag mig på två saker, dels översättaren med sina "rescensioner" och sin "ackustik", dels den osmakliga tendensen att Jean-Pierre Bacri numera spelar förförare av unga flickor i varenda film efter I andras ögon (Au goût des autres), t.ex. i Städhjälpen (Une femme de ménage) och så nu. Han utstrålar verkligen bara "pappa" och "medelålders man", som ingen 20-nånting-tjej någonsin skulle falla för. Jag föreslår Daniel Auteuil, men t.om. gamle Bohringer eller Gérard Depardieu hade funkat bättre, croyez-en ma vieille expérience.

Till sist, när jag kom hem började vi kolla på "tidernas kassasuccé" i Frankrikes filmhistoria: Les visiteurs. Jag somnade. Det var väl Don Quijote-effekten...

The Jane Austen Book Club - Karen Joy Fowler

Det här är the book i England just nu. Den lockar många: bokälskare, bokcirkelälskare, Jane Austen-älskare... Själv älskar jag att läsa böcker om bokcirklar. Självaste Alice Sebold säger "If I could eat this novel, I would." Andra rave reviews säger:

"Exquisite. It's that rare book that reminds us what reading is all about."
"This wonderful novel shows how some books enter our bloodstream."
"A charming and intelligent read."

Tyvärr blev jag besviken, och tänker så här efteråt att alla ingredienser är ett enda stort marknadsföringstrick. Visst har den sina förtjänster, men jag blir aldrig engagerad, och handlingen är förutsägbar. Det kan bero på att jag inte är ett jättefan av Jane Austen och att jag varit väldigt trött på kvällarna de senaste veckorna (läs: jobbat mkt, pliktläst andra böcker, varit uppe för länge) och somnat efter en halv sida vid varje lästillfälle. Inte så konstigt att jag tappat plotten. Ingenting sänker humöret så som att inte ha tid för lustläsning.

Jane Austen-bokklubben startas i Californien av fem ya ya-liknande väninnor, damer och tjejer i olika åldrar, plus en man, med vissa baktankar. Vi får följa bokklubbens möten under sex månader, då alla Jane Austens sex romaner dryftas, men mer än något annat är TJABC ett porträtt av bokklubbsmedlemmarna själva, och jag misstänker att de beter sig som karaktärerna i JA:s romaner, men jag har bara läst P&P, så jag vet inte riktigt. Genren kan kanske kallas socialkomik och TJABC bör bli en bra film.

Boken förtjänar ändå ett högt betyg, för idén, för strukturen, för att författaren själv är Jane Austen-witty och inte minst för det fantastiska appendixet längst bak, med synopsisar av alla romaner och med roliga diskussionsfrågor föreslagna av de fiktiva bokklubbsmedlemmarna:

Prudies fråga: Which of the women in Sex and the City is Dean most like?

Jocleyns fråga: Is it rude to give a person a book as a gift and then ask later if the person liked it?

Bernadettes fråga: Do you think it adds to a book to know about the author?

Sylvias frågor: Is love better the second time around? Do you ever wish your partner had been written by some other writer, had better dialogue and a more charming way of suffering?

Grigg, den ende manlige medlemmens, fråga: Do you think many Jane Austen readers love science fiction?

Undrar hur många meta-Jane Austen-bokcirklar som startas i kölvattnet av TJABC? Jag köpte iallafall ett extra exemplar och skickar runt bland eng-kollegorna på jobbet. När de gjort läxan och deltagit aktivt i diskussionen (hehe) kommer jag att lotta ut boken.

Culture Shock! Scotland - A Guide to Customs and Etiquette - Jamie Grant

Jag har skrivit om Culture Shock-serien förut, och läst enstaka kapitel i Skottlandsboken, men nu fick den en mer framträdande roll, då det beslutades på kursen att hela den här boken får ersätta den obegripliga Trainspotting. Vill dock gärna se filmen en dag när jag är på det humöret. Den är inte så feel-good, misstänker jag?

Boken är skriven av 70-talisten Jamie Grant i en personlig och humoristisk tongue-in-cheek-stil. Målgruppen är diffus och därför måste tyvärr ALLT dryftas, från publiv till muséer, klasskillnader, starta eget och husköp. Skumläser de inledande kapitlen om historia och religion. Dels läser vi det ändå parallellt i den snygga coffeetable-boken The Illustrated History of Scotland, dels har jag mkt svårt att engagera mig i ämnet gamla kungar och släktfejder. Däremot läser jag med stor behållning om myter, legender, kända skottar, skotska uppfinningar, om "språket", the devolution, litteratur och kulturella do's och don'ts m.m. Det finns slående likheter mellan skottar och svenskar, i synnerhet när det gäller relationer och alkoholvanor. T.ex. lördag kväll: 1. Reservation. 2. Rus 3. "Rut". t.ex.

Vi har ingen Rut, men en rutt för vår resa i juni: Glasgow, Edinburgh, Inveraray, Loch Lomond, Argyll, Lorn, Oban, Fort William, Ben Nevis, Loch Ness, Inverness, Culloden Field och tillbaka till Glasgow. Det ska bli så kul att åka till platser jag aldrig varit på förut*!

Mål inför resan:
1. Hitta den godaste whiskyn.
2. Klappa ett får.
3. Testa friterad Mars-bar, men inte haggis!
4. Lära mig grunderna i Glaswegian.




* Det finns förstås vissa resmål jag mer än gärna ständigt återkommer till: Nu har jag fixat färdigt med elevernas Parisresa och även i år blir det verkligen APRIL IN PARIS! Så underbart!!! Eleverna bor på Aloha hostel, les profs på mysiga (?) Hôtel Carladez Cambronne. Båda ligger i 15e. Nu SKA jag besöka Simone de Beauvoirs och Sartres grav på Montparnasse-kyrkogården!

Bye, bye, barocken. Hello romantiken! Bland annat. Dags för fjärde och sista delkursen av de 20 p litt.vetenskap jag läst på halvfart sedan aug. Det har varit mkt givande, men jag måste nog ta paus innan nästa 20-p-kurs, för det är påfrestande att ha det så här med varannan vecka inläsningsvecka och varannan vecka bearbetningsvecka hela tiden. Jag har ju lixom _en del andra projekt på gång samtidigt.

Nu kommer vi in på en del litteratur som jag redan läst på engelska eller franska; t.ex. Wuthering Heights och Madame Bovary, och det blir även lite Poe och Balzac. Två verk på litt.listan känner jag inte till; Fredrika Bremers Familjen H*** och Hoffmans Sandmannen, men det kanske någon annan gör? Vecka 19 kommer den så; paradnumret på alla litt.kurser: Brott och straff ! Så får man läsa den också. Som kan anas på bilden, som föreställer innehållet i senaste AdLibris-paketet så ingår det också alltid några trista plikt-antologier. Jajamensan, det blev en ny surrogat-Seven Sisters, och så brukar en och annan lättläst svensk pocket få slinka med. Den här ggn blev det Lena Anderssons Var det bra så. Ja, det var det. (Är den bra då?)


I slutet på senaste delkursen har vi läst svensk 16- och 1700-talspoesi och jag fastnade för språkmänniskan och vagabonden Lasse Lucidor, samt Anna-Maria Lenngren, med sin Några ord till min k. dotter, ifall jag hade någon. Vi har tillbringat helgen i Halmstad och igår kväll fick Andreas, "min k. son, som jag inte har" några ord eftersom han är i den (för mig) skrämmande övergången mellan barn och tonåring då man riskerar att börja röka, snatta, slåss och supa... Jag fick motfrågor också: - Hur gammal var du när du var full första gången? o.dyl.



En del av dessa livets mer profana inslag, och några till, har vi för övrigt studerat hos Bellman och man inser hur många strofer som blivit bevingade och som man känner igen: Hwila vid denna källa, Ulla, min Ulla, fromma öppningar som Solen lyser blank och trind, vattnet likt en spegel...och hej och hå vad roligt de har i båten sen med Ulla Winbladh. Bellman är rolig! Kusinen Erik, 5, har upptäcket fenomenet Bellmanhistorier och börjar alltid: Det var en tysk, en rysk och en Bellman...nåja. Vi kanske får höra några fler på påsklovet?

Sol och vatten, men ingen vind, var det under förmiddagspromenaden på Östra Stranden i Halmstad. Därefter var vi tyvärr tvungna att bege oss hemåt mot Växjös instängdhet och gråa skyar. Ibland är det så ångestframkallande att lämna det öppna landskapet och åka in i Smålands skogar. Morrissey tröstar i bilstereon med att Every Day is Like Sunday och jag brukar jämföra hans "coastal town that they forgot to close down" i samma låt med Halmstad på vintern. Igår var det så, när vi skulle shoppa, men inte idag, som synes!



Snart ska jag lägga in mer Londonpics med "the slate grey Victorian sky", som Morrissey också sjunger om i Come back to Camden. Det är något helt annat.

När det gäller läsning har inte ens jag hunnit läsa så mycket som jag skulle vilja på sistone. Jag avvaktar lite med att berätta orsaken.
Ars longa, hwila brevis...

TV-serien Saltön på måndagar kl.20.00.

Viveca Lärns böcker är outhärdliga i vanliga fall, men har i Mannheimers händer blivit en underhållande TV-serie. Jag vill semestra i Bohuslän! Tips på smultronställen? Jag kände igen idylliska Grundsund, där kollegan J körde oss i båt en alldeles underbar dag i oktober faktiskt.



Bokrean - couldn't care less, faktiskt. Pocket är bättre, men ett fynd har jag gjort; Disneys lilla bok om antikens kultur och samhällsliv, Vad vet du om romarna?. Mkt överskådlig och med roliga detaljer och pop-upbilder. Komiskt att se de små ankorna i toga och gladiatorutrustning. 45:- på Åhléns. Tror jag ska gå och köpa ett helt gäng till alla barn i bekantskapskretsen. Fanns även Vad vet du om havet? m.fl.

Jag älskar Dr Seuss böcker och har tidigare skrivit om The Cat in the Hat. Dr Seuss pedagogik bygger på 'three R:s', men helt andra R, och de skiljer sig egentligen inte så mycket från den traditionella skolans 'mor ror' o.s.v. Dr Seuss, eller Theodore Geisel, anser att vägen till läsning och läsglädje går genom Rhyme, Rhythm and Repetition. Om katten med den coola hatten brukar jag läsa högt på engelska med en 8-årig kusin på ena axeln och en 5-årig kusin på andra axeln. Den stora uppskattar rimmen och börjar lära sig engelska så smått och den lille lyssnar och pekar och säger 'cake', 'book' och 'teapot' på rätta ställena, om än med värsta Saltsjöbadsaccenten. När vi senast läste de 60 sidorna för tredje gången kände jag dock hur barnen blev tyngre och tyngre på axeln och till sist började snarka...men jag läste glatt vidare och skrattade för mig själv. Borders hade förresten fina röda mössor märkta 'Thing 1' och 'Thing 2', som skulle passa de små sötnosarna.

I 3 for 2-yran i Londons boklådor slank ytterligare tre Dr Seuss-böcker ned i korgen. Det är inte lätt att välja bland komiska titlar som Mr Brown Can Moo, Can You?, Fox in Socks och Crazy Colours, Nutty Numbers eller Wacky Weather.



De flesta känner säkert till historien/filmen om Grinchen - julen är stulen. I Can Read With My Eyes Shut handlar om att väcka läslust hos nybörjare:

"And when I keep them open
I can read with much more speed.
You have to be a speedy reader
'cause there's so, so much to read.

The more that you read,
the more things you will know.
The more that you learn,
the more places you'll go."

Dr Seuss är vis, men vad kan man lära sig då om man läser? Jo, "You can learn about ice. You can learn about mice. You can learn about mice on ice. And ice on mice." och alltihop finns på bild förstås.

Min favorit bland dessa tre böcker är dock There's a Wocket in My Pocket. Helt underbar! Barnet lär sig uttal och betydelse av olika ord genom att det paras med ett påhittat nonsensord för ett lika påhittat litet djur, som Dr Seuss illustrerar så sött. Några exempel:






I Frankrike hittade jag i höstas en liknande serie, Drôles de petites bêtes, där barn lär sig namn på djur enligt ett smart system, där djuren får både artnamn, egennamn och artikel. Själv fastnade jag för den lilla silkeslarven Camilla, som drömmer om fjärilar på nätterna. Jag använder nu serien i franska Steg 1 - de eleverna är tillräckligt mogna för att se bortom det barnsliga - och deras favorit är Margot L'Escargot. Möt mullvaden Maud, kackerlackan Oscar, fladdermusen Valérie m.fl: