Hurra, en lista! Om böcker! Marika har beordrat mig att besvara följande frågor:


1) Total number of books owned.
Hmm... ställde mig framför bokhyllorna och försökte mig på en avancerad matematisk operation, där jag mätte med ögonmått hur många "hyllcentimeter" 10 standardböcker upptar och gjorde ett överslag. Tappade räkningen några gånger, men jag tror det är runt 500, och då räknar jag inte fackböcker, läromedel eller små "non-books", utan bara skönlitteratur. Lägg där till lika många CD-skivor, ett bra antal DVD-filmer och en uppgiven sambo, som säger - Nej, darling, vi kan inte köpa fler bokhyllor nu. Ändå har jag flyttat och rensat ca 15 ggr de senaste åren. Erinrar mig Thorn-reklamen och känner en viss skuld: "You must not own more than 7 things in life. Otherwise, the things own you!"


2) The last book I bought.
Ska hämta ett AdLibris-paket ikväll, med Majgull Axelssons Den jag aldrig var, Susan Gilmans Kiss my tiara (förväntningarna är skyhöga, Johanna), reseguiden Topp 10 Skottland samt Hide this French book från Berlitz.


3) The last book I read.
Brott och straff! Ha! - och ikväll kommer jag nog att klämma de sista 30 sidorna avThe Curious Incident of the Dog in the Night-Time - bra bok av Mark Haddon.


4) Five books that meant a lot to me.(aka books that I read more than three times)
Hmm....har inte känt tonårssvärmeri över någon bok efter ca 1988. Då, i tonåren, läste jag och läste om Sidney Sheldons Tracys hämnd och Nancy Spungens Inte som andra döttrar m.fl., men när jag skrivit litterära C- och D-uppsatser har jag på ett sätt kommit lika nära några andra seriösa "vuxenböcker", bl.a. Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken och Kurt Vonneguts Slakthus 5. Hmm, en kvar. Då tar jag den där rosa coffeetable-boken Love - A Century of Passion, om kända kreativa par på 1900-talet. Den satte guldkant på en födelsedag en gång och jag älskar att bläddra i den.


5) Tag 5 people and have them fill this out on their LJ:s.
Hmm..jag är så himla trög att jag inte kommer på vad LJ* betyder...Läs-Journal? Hur som helst, så utmanar jag Johanna, Linnea, Nina, "nya" Jessica och "gamla" Jenny! Simon LeBon, om du läser det här får du också vara med.


...5 sekunder senare: Aha! Live Journal, på nätet.
Källa: http://www.acronymfinder.com




Peace & Love,

... dokumentären om författaren till den franska erotiska romanen Histoire d'O. Historien O-mkring Dominique Aury är mkt intressant och gripande. Dokumentären sänds ikväll på SVT 2 kl 22.20. Jag har lånat texten från SVT:s sida:

Författaren till "Berättelsen om O" är en dramadokumentär om Dominique Aury, den verkliga författaren till den världsberömda erotiska romanen "Berättelsen om O". Boken kom ut under pseudonymen Pauline Réage år 1954 och ställde till med skandal med sina sadomasochistiska skildringar.
Det ansågs som självklart att boken var skriven av en man, även om berättarjaget var kvinna - för "så kunde ju inte en kvinna skriva". Efter att ha varit känd som Pauline Réage i 40 år, valde Dominique Aury år 1994 att avslöja sin rätta identitet. Hon var då 86 år gammal och en kvinna känd för sitt timida sätt som bland annat hade arbetat som redaktör på det franska prestigeförlaget Gallimard.
Kontrasterna i Dominique Aurys personlighet skildras i filmen, och regissören Pola Rapaport blandar dokumentärt material med dramatiserade scener ur Berättelsen om O och ur Aurys liv. Den hemliga kärlekshistorien med litteraturkritikern Jean Paulhan (som skrev förordet till "Berättelsen om O") är central i filmen och inspirerade Dominique Aury till att skriva sin skandalomsusade roman.

Originaltitel: Ecrivain d'O
Medverkande:
Catherine Mouchet - Dominique Aury
Penelope Puymirat - O
Cyril Corral - Rene
Alain Rimoux - Jean Paulhan
Manus och regi: Pola Rapaport
Produktionsår: 2004

Läste boken under universitetstiden... och tyckte den var sådär... för att inte tala om filmen - rent crap! Såg spår av de scenerna senare i Eyes Wide Shut och t.o.m. i DaVinci-koden. Men som sagt, hela händelseförloppet är fascinerande även om lilla O inte är den första unga tjejen i världshistorien som blivit attraherad och dominerad av en äldre man.

Brott och straff - Fjodor Dostojevskij

"I skymningen en mycket het dag i början av juli lämnade en ung man sin kammare, som han hyrde vid S-gränd, steg ut på gatan och började långsamt och nästan obeslutsamt gå bort mot K-bron."

Berömd inledning av en av de största romanerna genom tiderna. Brott och straff börjar som en kriminalhistoria och slutar som storslagen idéroman. Genom den fattige studenten Raskolnikov ställer Dostojevskij stora frågor som: - Har man någonsin rätt att döda en annan människa? Vad är ett brott? Vad är ett straff? Behövs straff? Straffar inte människan sig själv genom sina skuldkänslor? Vad händer med "dagens unga" (år 1866), som vänder sig ifrån religionen?

Brott och straff har ett oförtjänt rykte som svårforcerad, svårtolkad "tegelsten", men man läser de 633 sidorna på 5-6 timmar, jag lovar. Första delen med själva mordet är händelserik, sedan följer fem febriga och dialogrika delar som beskriver mordutredningen och Raskolnikovs moraliska och fysiska kval. Samtidigt får vi lära känna hans familj, vänner och bekanta, bl.a. "den godmodiga horan" Sonja. Romanen är "rysk" på så sätt att det myllrar av namn och människor. I min pocketutgåva från W & W finns en förtecking över nyckelpersonerna, men de är 23 till antalet...Raskolnikov, som omväxlande kallas Rodja, Rodion eller Romanovitj, mamman Pulcheria Alexandrovna Raskolnikova, paret Marmeladova m.fl

Trots detta blir inte romanen svårläst. Anna Karenina var svårare och segare t.ex. Som en övergång mellan de sex delarna använder Dostojevskij riktiga cliffhangers med ...-punkter. Hur ska det gå? Fortsätt läsa! Det känns mkt modernt. Det enda jag blev besviken på var epilogen. Kanske för att jag inte delar den förenklade människosynen. Jag är nog mer existentialist.

En annan existentialist var Albert Camus och han skrev också en till synes enkel kriminalroman, som även den mynnar ut i idéroman. Jag talar om kanske den bästa roman som någonsin skrivits: Främlingen/ L'étranger, och när man läst den är det dags att lyssna på The Cures Killing an Arab från albumet Standing on a Beach. I'm alive...I'm dead...I'm a stranger... Ooooohhh, jag ryser.

Håller fortfarande på och duttar med samma fem böcker, men i brist på bokläsning bloggar jag vidare. Den här Läsdagboken har nämligen inte bara ingjutit ökad läslust i mig, utan även ett stort behov att skriva.

När jag hade skrivit här om lyckliga sammanträffanden hände ännu ett sådant, då jag just kommit hem från tredje mötet med min och kollegans nystartade tjejgrupp på Teknikprogrammet. I torsdags hade vi besök av en kvinnlig arkitekt och våra möten är mkt uppskattade, men ändå trevar vi fortfarande lite ang. upplägget, och vi behöver inspiration. "Ska bara kolla mina mail" blev som vanligt en längre surfrunda och plötsligt hamnade jag på en bloggsida vigd åt tjejer och teknik! Techie Diva's Guide to Gadgets. I love it!



Här fanns färdiga tröjor till oss! En av mina favoritgadgets just nu är med där. Det är Diors princessring, som jag köpte på Printemps i Paris för ett par veckor sedan. Nyckelring, väskprydnad och en smart funktion: inbyggd spegel (strassprydd, så klart!) och läppglans i två nyanser. Om man nu kan kalla det för 'teknisk pryl'.



Vidare kan man läsa om "cute laptop bags" m.m. Jag uppskattar verkligen när designers glammar upp vardagliga saker. Diskborstar, diskhandskar... Vilka möjligheter! I vår har jag och Pamela varit värsta gymdivorna efter ett besök i sheactive.shopen vid Covent Garden i London. Att ha en snygg outfit bidrar faktiskt till motivationen att träna!








Vattenflaska med Swarowski-kristaller från schweiziska SIGG. Skorna kommer från Schuh-shopen vid Oxford Circus. Äntligen har branschen fattat att det behövs högklackade gympadojor! hihi Kanske ska förtydliga att jag har dem TILL gymmet, inte PÅ gymmet...

Hu, det här blev lika vräkigt som Oprah's favourite things, men det är roligt med girly-girly ytlighet ibland, precis som rejäl grabbighet är roligt ibland. Grynet har t.o.m. lagstiftat om det första:


Mitt bästa restips är att köpa tråkiga, vardagliga saker som t.ex. diskmedel utomlands. Frankrike är bra på det där. Rosa toapapper har de också. På St Malos flygplats blev jag - Mademoiselle Malmeeeer - dock kallad till extra bagagekontroll p.g.a. av en "rolig" rosa 2-kilos plastburk med strösocker. Tullarna kunde inte förstå vad jag skulle med den till. En timme senare blev jag utskälld på Stansted av en Ryanair-kille som tyckte jag skulle "consider travelling lighter". Hahaha!

Nu är det finito med både diskborste, handskar och diskmedel! här Nu är det bara att ploppa in en Finish Powerball och trycka på start...När Mr Pelz fyllde 35 fick han en gadget som hette duga av mig: en Electrolux Celebration, passande nog. Elon levererade när jag var i Paris, men jag hann hem lagom till att slå in fronten i Grynetrosa presentpapper...

Minsann! Just den dagen jag skulle demonstrera mot något, enligt nedanstående bok, råkade det vara Internationella Dagen Mot Homofobi, något som bl.a. många bloggare uppmärksammat. Jag är med. Mot.




Ett annat tursamt sammanträffande upplevde jag för ganska exakt en vecka sedan då jag satt i soffan, ganska trött efter jobbet, och började fundera på hur jag skulle kunna prata om EU:s nya medlemsländer och introducera Europas länder och nationalitetsord m.m. för Steg 1 i franska följande dag. Det är en spännande utmaning att få ner allting på nybörjarnivå, utan att det blir för barnsligt för de "stora" eleverna. Eftersom jag inte var riktigt i form bestämde jag mig emellertid för att slappa lite och kolla posten först. Vad finner jag då? Jo, första numret av Le francais dans le monde, en lärartidning jag började prenumerera på efter Språkdagarna i Skövde. Längst bak fanns ett antal "pages pédagogiques" med, ja just det "hur man introducerar EU:s 25 länder för nybörjare". Merci! Bara att dra en A3 och le!

Nu då, en vardagsfilosofisk analys av detta: "Tur" och "flyt" är helt enkelt en fråga om tajming, målmedvetenhet, öppet sinne och inställning till livet i allmänhet, eller? (Om det är så skulle man genom kognitiv självterapi lättare kunna hantera de dagar då situationen är precis tvärtom.) Om jag skulle demonstrera idag hade mitt plakat haft texten: -NER MED LUTHER!, för mitt fall bevisar ju tydligt att man alltid ska prioritera njutning framför arbete. Ha!

101 expériences de philosophie quotidienne - Roger-Pol Droit

Underlig men unik. Nu har jag läst halva den här vardagsfilosofiska gör-det-själv-boken av den franske filosofiforskaren och Le Monde-krönikören Droit. Som titeln antyder innehåller den beskrivningar av 101 konkreta experiment och jag bestämde mig nån gång i mars för att läsa, och utföra, ett om dagen. Måste erkänna att jag bara provat ett enda i praktiken, men jag gillar verkligen idén. En kollega föreslog att jag skulle maila ut ett experiment till honom och alla jag känner varje dag, så blir det ett massexperiment. Kul idé!

Upplägget är mkt seriöst och pedagogiskt, som vid en laboration eller i ett recept anges tidsåtgång, material och effekt. Som fransklärare ser jag också själva rubrikerna som en studie i infinitiv och verbkonstruktion och ska naturligtvis delge eleverna detta. Några exempel:

S'appeler soi- même
= Ropa på sig själv (med hög röst, många ggr)

Vider le sens d'un mot
= Tömma ett ord på betydelse gm. att upprepa det ett stort antal ggr

Téléphoner au hasard
= "Slumpringa", inte busringa, utan förklara hur och varför man hamnat hos just den personen

Retrouver sa chambre après un voyage
= Komma tillbaka till sitt (sov)rum efter en lång resa

Boire en pissant
= Dricka ngt samtidigt som man kissar...

Marcher dans le noir
= Gå i mörker

Eplucher une pomme dans sa tête
= Skala ett äpple, men bara i tanken, dock i detalj.

Craindre l'arrivée du bus
= När man otåligt väntar på bussen ska man tänka sig att bussens ankomst är en katastrof, som kommer att innebära något riktigt hemskt, sedan känna sig lättad för att det inte är sant...

Courir dans une cimetière
= Springa på en kyrkogård

Regarder les gens depuis une voiture
= Åka bil, som passagerare, och betrakta människor genom rutan

Suivre les mouvements des fourmis
= Noga studera hur myror lever och rör sig i stacken

Faire l'animal
= Låtsas att man är ett djur, alltså verkligen ta på sig rollen som exempelvis hund...

Aller chez le coiffeur
= Gå och klippa sig, men se klippningen ur hårstrånas perspektiv. Gör det ont? Om hårstråna har sina rötter i våra tankar, vad händer då med de tankarna när vi klipper oss?



Den sista är en av mina favoriter. Svårt att ta ställning till om det här är dravel eller inte. Det är skrivet på ett mkt övertygande sätt i allafall. Till varje uppmaning finns en överraskande men trovärdig redogörelse av den filosofiska insikt som följer med just den handlingen.

Hur som helst bör man förvarna omgivningen att man läser en sådan här bok, annars finns risk för att ens mentala hälsa blir ifrågasatt. Tjuvläste på morgondagens uppdrag: att gå ut och demonstrera själv. Så om ni möter mig med plakat i något gathörn vet ni anledningen. Bara ni, dessvärre.

Inte är det några banbrytande böcker precis i den där Xenophobe's-serien, men lite lagom blanding av bekräftade och krossade fördomar om olika nationaliteter, inte minst om vår egen (se nedan). Nu har jag läst ytterligare två och det var väl småtrevligt. Den här typen av böcker borde säljas på flygplatser, eller, ännu bättre, delas ut på planet innan man passerar landsgränsen. Flygvärdinnans nya replik blir -Får det lov att vara lite instant coffee och lite instant cultural understanding?



The Xenophobe's Guide to the Americans - Stephanie Faul

USA i ett nötskal: ytlighet, övervikt, pengar, advokat-hysteri, Superbowl, the "feel-good factor" (och anti-depressants för att uppnå den), family values (på utdöende) och befängd fångvård. Jaha.





The Xenophobe's Guide to the English - Anthony Miall & David Milsted

England i ett nötskal: tea, trädgård, humor, fotboll, väder, kö, skoluniform, Dickens och Beatrix Potter. Två saker fick mig att höja på ögonbrynen: påståendet att engelsmän älskar sina husdjur mer än sina barn och att England är det minst "familje-orienterade" landet som finns. Cold Britannia?

Ville bara få det sagt... ; )

Wuthering Heights - Emily Brontë

Gåtfull och gotisk roman från 1847. Klassiker, som naturligtvis ingick i studierna i engelsk litteratur på universitetet, men nu var den aktuell igen som litt.kurs-litt. Vad som skulle blir ett lite planlöst bläddrande som repetition av karaktärer, miljö och intrig blev emellertid en intensiv 4-timmars session med omläsning och sträckläsning i soffan. Det räckte med att öppna sidan ett, så sögs jag in igen i Yorkshire-hedarnas sus och den vansinnigt passionerade kärlekshistorien mellan Catherine och Heathcliff. Underbar! Jag kommer säkert att läsa den några gånger till i livet.

Tror det är dags att se om filmversionen också. Den med Juliette Binoche och Ralph Fiennes. Har inte Kate Bush skrivit en låt med samma namn också?

När vi var i London på sportlovet besökte vi National Portrait Gallery, egentligen som ett led i vår movie map-walk i filmen Closers fotspår, men samtidigt passade vi på att titta på brodern Branwells porträtt av sina berömda Brontësystrar; Anne, Emily och Charlotte, och till höger endast Emily, som på bokomslaget.



I filmen träffas Julia Roberts och Clive Owens karaktärer i restaurangen på översta våningen för att diskutera ett 'final fuck'. För oss var det snarare fika än fuck: Afternoon Tea, med scones, clotted cream och hela kittet, inkl. utsikt i världsklass över Londons monument. Rekommenderas varmt åt alla Londonresenärer!


Hmm... på bilden ser det ut som att jag spelar den på många sätt mörka Clive medan Pamela får vara sweet sweet Julia R. Observera att rosen inte var rekvisita, och minsann, är inte himlen bakom oss både 'slate grey' och 'Victorian'! Morrissey. Aaah, Morrissey. Ingen annan kan sjunga så romantiskt om 'a discoloured dark brown staircase' och 'drinking tea with a taste of the Thames'...

Självklart letade (verkligen, letade...) vi också upp Postman's Park, som hade en central roll i filmen. En romantisk-melankolisk, faktiskt nästan gotisk liten oas, nära St Paul's Cathedral, med minnesplattor över människor som dött då de försökt rädda andras liv, t.ex. i bränder eller drunkningsolyckor.



Åh, jag blir alldeles lycklig när jag tänker tillbaka på Londonresan. Girls, när ska vi göra om det? Men, Pamela, nästa gång vill jag vara Julia Roberts, och Sandra, vi kan väl klä på oss innan vi går på nattklubb på Piccadilly nästa gång?

Vandrade vidare i Jude Laws fotspår och found our thrill on Primrose Hill:


PS. En annan dag gick vi på bio på Haymarket i samma kvarter och såg den vackra och oförglömliga The Door in the Floor , baserad på (halva) John Irvings roman A Widow for a Year. Såg att den kommit ut på DVD nu. Hyr/köp genast! Förresten får man den om man prenumerar ett par nummer på Hennes.

PS II. Ja, Marika. (tyskt Ja!) Har sett Goodbye Lenin. Gillade den verkligen!

PS III. Två releaser/nyreleaser på DVD av Bara en dag och Bara en natt, som ju hör ihop. Exakt _hur bra är de? Värda att köpa? Värda att köpa för inbiten frankofil, som just varit i Paris en vecka?

The Xenophobe's Guide to the Swedes

Blondiner och granar. Ingen tvekan om att det rör sig om en ytligare variant av Culture Shock-serien när Xenophobe's Guide to... ska introducera Sverige för utlänningar. Jag hittade de här böckerna under Språkdagarna i Skövde, på ett bokbord tillhörande en mkt trevlig liten bokhandel som hette The Book House, eller nåt.

Min tanke är att använda dem som realia- och cross-cultural awareness-litteratur på A-kursen i engelska. Min samhällsklass har ett emailprojekt med en skola i Cleveland, USA och nu tänker jag att vi ska vi läsa de här två Xenophobe-guiderna till våra respektive länder och jämföra, så fördjupas förhoppningsvis brevväxlingen lite mer. För övrigt kan jag nämna att Cleveland, som ser så modernt och öppet ut på bild, är ganska amishifierat, så breven censureras om de innehåller beskrivningar av t.ex. fester och alkohol.

In Sweden we have something called... Jag köpte guider till både amerikaner och britter, men började med den 64-sidiga guiden till oss svenskar. Senast uppdaterad -98, och det räcker sannerligen inte för den här typen av böcker. Å andra sidan gav det uppslag till en bra elevaktivitet, att själva uppdatera utförligt eler ändra i marginalen. Ändå håller boken fortfarande eftersom den är bra och behändig och levererar en del sanningar som tål att diskuteras. Det är ju också en form av awareness, att bli medveten om vad andra tänker eller har tänkt om vårt land. Det börjar inte bra, i någon slags deppig 60-70-tals-anda:

"A common trait among Swedish people is a deeply felt _svårmod, a dark melancholy born out of long winters, high taxes and a sense of being stuck far out on a geo-political and socio-economic limb. They brood a lot over the meaning of life in a self-absorbed sort of way without ever arriving at satisfactory answers. The stark image and unresolved plots in many of Ingmar Bergman's films are accurate snapshots of the Swedish psyche."

Någon - någon?- som håller med år 2005? Fullständigt obsolete. På detta följer genomgångar av ord som undfallenhet, mambo, präktig och käck...suck. Det finns dock en hel del att känna igen sig i. Sverige häcklas för kölappssystemet, det andra Systemet, att vi föredrar dusch framför badkar, att vi har tamponger och bindor synliga i badrummet, att toapappret känns som sandpapper, att studenter sjunger om sin "carefree future. This song was composed before the dole queue was invented.", vår neutralitet och (avsaknaden av) militär styrka: "The most awesome weapon produced domestically is the Gripen (Griffin), an ultra-modern combat aircraft almost entirely controlled by software, against which pilots sometimes fight a losing battle and eject to save their lives."

Om svenskarnas förhållande till kaffe:
"Anyone wondering what really makes the Swedes tick need look no further: it is coffee. A coffee embargo would bring the country to halt within days. Coffee is the only reason for waking up in the morning and is the just reward after each chore during the day. Dinner without coffee is unthinkable."

Våra fritidsaktiviteter:
"Bicycling is almost as popular as recycling."

Den svenska fångvården:
"Swedish prisons are neither penitentiaries nor correctional facilites. The nearest international equivalent is Club Méditerranée.

Våra körvanor:
"The most curious aspect of Swedish motoring is the number of people driving on the hard shoulder rather than in the main lanes." Författaren föreställer sig ett scenario där man möter en timmerbil som väjer för en svampplockares parkerade bil i vägrenen. "No longer need to worry about sending postcards to your friends and relatives. You are the postcard," Dessutom kör vi tokiga svenskar med halvljus på dagen.

Fick faktiskt lust att läsa alla Xenophobe-guider som rör de länder jag besökt eller ska besöka. Även om beskrivningarna är /och ska vara / grovt generaliserande och ironiserande är idén superintressant. Sådana här böcker är väl airport lit om något!



Hela utbudet här .