Eats, Shoots and Leaves - Lynne Truss

Komma här och komma. Tro att hon kan sätta p för språkmarodörer! Allvarligt skämtat så har Lynne Truss har skrivit något så ovanligt som en underhållande bok om interpunktion, men det finns även en seriös kampanj bakom boken. Nivån ligger någonstans mittemellan akademisk artikel och söndagsbilagekrönika. Efter några sidor måste jag slå upp ordet 'stickler'... aha, pedant. Språkpolis, typ. Det är jag själv ibland, ehmm, ganska ofta.

Undertiteln är The Zero Tolerance Approach to Punctuation. Roligt med en bok som verkligen tar ställning så här. Långt ifrån den svenska mes-språkliberalismen där allt är tillåtet. Truss säger själv att hon och hennes stickler-likar är som den lille killen i Sjätte sinnet som kan se döda människor, "except that we can see dead punctuation". Hon tycker på fullt allvar att vi ska beväpna oss med svarta tuschpennor och gå ut på stan och rätta till felaktigt placerade apostrofer. Sticklers unite!

Boken är informativ på det sättet att man verkligen får en ordentlig genomgång av varenda skiljetecken, samt deras respektive användningsområde. Nackdelen är att boken blir alldeles för lång! Över 200 sidor om skiljetecken blir en ohjälplig nördbok, och då hjälps det inte att Frank McCourt har skrivit förordet. Ändå har Eats, Shoot and Leaves blivit bestseller i flera länder. Detta språkintresse gläder mig! I Sverige blev titeln Komma rätt, komma fel och komma till punkt. För att förstå Truss originaltitel måste man känna till pandaskämtet:

- - -
A panda walks into a café. He orders a sandwich, eats it, then draws a gun and fires two shots in the air.
"Why?" asks the confused waiter, as the panda makes towards the exit. The panda produces a badly punctuated wildlife manual and tosses it over his shoulder.
"I'm a panda," he says, at the door. "Look it up."
The waiter turns to the relevant entry and, sure enough, finds an explanation.
"Panda. Large black-and-white bear-like mammal, native to China. Eats, shoots and leaves."
- - -

Kolla här i The Punctuation Game hur bra du själv är på skiljetecken! Oj då, hmm, jag hade bara 83% rätt. Men så är jag ju inte svensklärare förrrän den 17 aug...hihi All you English teacher-sticklers out there undrar naturligtvis: fanns det något man kan använda i undervisningen? Ja, massor! Två smakprov:

För att förklara meningen med skiljetecken: (när eleverna säger: - What's the point? hahahahaha)
"Punctuation marks are the traffic signals of language: they tell us to slow down, notice this, take a detour, and stop." En lysande definition, enligt mig.

För att visa hur (felaktig) kommatering kan ändra meningens betydelse:
A woman, without her man, is nothing.
A woman, without her, man is nothing.

Massor av matnyttiga exempel finns i boken, och om någon, mot all förmodan, inte skulle fått nog av skiljetecken i Truss egen bok finns en omfattande bibliografi på slutet med fler boktips i genren. Åh, den härliga brittiska humorn avspeglar sig i titlarna: Pause and Effect: an introduction to the history of punctuation in the West av Malcolm Parkes, You Have a Point There av Hamish Hamilton och Mind the Stop av G.V. Carey bl.a.

Någonstans längs en större landsväg i södra Sverige har jag sett en kiosk eller hamburgerbar med en förfärligt felplacerad "anglicism-apostrof". Majbritts's kiosk, ungefär, men mycket värre. Hmm...antingen på väg 23 mellan Älmhult och Malmö, eller på vägen mellan Borås och Gbg... Någon mer som sett och stört sig, möjligen?
Avslutar med ett charmigt exempel på avstavning från en Sytill behörsaffär i Tro-llhättan. Eller är det kanske sär skrivning? Observationen gjord i april tidigare i år.

Sommarön - Göran Hägg

Sol och sommarväder! Igår var det dags för rituell packning av kylväska, proviantering på ICA, solkräm och sushi, på med Eldkvarns 'Ett hus på stranden' i bilstereon och puman styrdes mot Evedal för en skön eftermiddag på filten.

Letade i Bokkylskåpet efter något riktigt somrigt och valde Göran Häggs Sommarön. För mig är han bara retorik-Göran, men det här var visst hans 22:a roman! Lite oroväckande dock att den redan hade råkat ut för bortglömda-pocket-ödet på Åhléns 19.50-rea.

Sommarön, som titeln syftar på, är den fiktiva Lammskär i Stockholms skärgård och 60+affärsmannen Rune Burenius älsklingsplats och akilleshäl. Han skänker egendomen till barnen, men, liksom Ewing-syskonen, innebär delat ägarskap för dem fiendskap och intriger, enligt King Lear-mönstret, påstår förlaget.

Vissa läser sommardeckare. Jag läser sommarsatir. Satir över lite allt möjligt. Hägg väver in en hel del samhällskritik i romanfigurernas monologer. Det finns en flera sidor lång sågning av Göran Perssons regering. Roligt! Prozac-Sverige och Kultur-Sverige får sig också en smocka. Det sägs att den dumdryge författaren som heter Bengt Brandehög i boken i själva verket är Björn Ranelid. Den förre kallas där elakt för Lidingö-Goethe och kryddar sin prosa med bilder som "Morgonen gned sina bröst mot fönstret". Stackars Ranelid, varför alla påhopp, av Linda Skugge och andra? Jag har inte läst några av hans böcker. Vet bara att han är en fellow-tinnitus-patient så han har all min sympati.

Sommarön var väl ok, men en typisk halvljummen mellanbok för mig. Förra året läste jag Musselstranden och Snäcksamlarna. Det var något i den stilen jag var ute efter. Vad läser ni andra för sommarböcker?


Folktomma förmiddagar. Inte så många andra som är lediga, ännu. Så glad att läskoman* infunnit sig även i år.

Läskoma. Uttryck myntat av Johanna och avser de första dagarna av en längre period av ledighet då man ligger i soffan eller solstolen och bara läser, läser, läser...

Eftersom jag nu besökt destilleriet i Oban räknar jag med att få frågor om whiskyns framställning. Därför köpte jag en Bluffer's Guide och läste på. Den var lika rolig som systerserien Xenophobe's Guide men frågan är om jag blev så mycket klokare... Kanske är det så att jag inte vill eller orkar sätta mig in i processen. två uttryck snappade jag dock upp redan i Oban: the angels' share = den andel whisky som dunstar bort i lagringen och "Schlanshi-Wa" - skål, på Gaeliska. Bluffarguiden gav den ologiska, men korrekta stavningen Sliánthe mhath.

Lilla Oban blev en favorit - en typisk brittisk seaside town - med eget colosseum och allt! En sådan stad vill jag bo i som tedrickande tant efter pensionen, men helst på sydkusten. Back to Bournemouth? hehe Själva destilleriet i Oban är den stora, långa och grå tegelbyggnaden, med skorsten, nära hamnen. Obanwhiskyn var god, och är ett bra alternativ till de där riktigt rökiga. Annars gillar jag det och sitter faktiskt och dricker lite Laphroaig just nu medan jag skriver!



Säga vad man vill om Bluffer's Guide, men de - liksom Xenophobe's - är både informativa och roliga. I serien finns kraschkurser i allt från cricket till juridik. Jag vill genast läsa Bluffer's -guiderna till "men" och "teaching". Kanske kan man finna en och annan tidsbesparare i båda?

Begreppet "en liten stänkare" måste omvärderas. Här är världens minsta whiskyflaska enl. Guinness rekordbok:
[

Nu är Dublinresan bokad! Vi kommer att fira 5-årsdagen, den 14 juli, där. Inte Bloomsday men Pelzday och Malmerday! Med all säkerhet blir det mycket whisky de där dagarna också.

The Catalpa Tree - Denyse Devlin

I Storbritannien kostar alla pocketböcker £ 6.99, överallt. När det är 3 for 2 brukar en och annan okänd förmåga få slinka med som tredjebok. Denyse Devlin fanns i fresh talent-hyllan på W.H. Smith. Roligt att upptäcka en egen pärla! Så mycket tid ägnas annars åt att läsa ifatt när det gäller topplisteböcker, kompisars rekommenderade must-reads och gamla klassiker.

Wooooh! Vilken summer read! Midsummer read, faktiskt! The Catalpa Tree är en roman i bästa Danielle Steel eller Rosamunde Pilcher-stil, där man sakta men säkert sjunker in i en familj och får följa deras öden under många år. En riktig saaaaaga, med engelskt uttal. Däremot blir det aldrig kiosklitteratur, utan storyn är skriven med mycket mer intelligens och humor. Språket är varierat och innehåller en del utmaningar i form av bildspråk, idiomatik och moderna ord, t.ex. 'to be miffed' och 'get rid of someone PDQ' (look it up!). Begrunda också följande formuleringar där orden markerade med fetstil definitivt avgör att romanen bryter mot Harlequinkonventionerna:

"Jude looked up at Twelve Pins and waited for the warmth of homecoming to flow through her. It didn't."

"Jude fell to her knees in the surf and let out such a cry that a donkey, behind a hill, called back to her."

14-åriga Jude Feehan bor på Irland och går på internatskola. En dag får hon besök av familjens gode vän Oliver Sayle. Han har kommit för att delge henne hemska nyheter; Judes pappa har omkommit i en båtolycka. Hennes mamma har redan dött i cancer, så nu är Jude föräldralös. Pappan har i sitt testamente anförtrott Judes ekonomi och välbefinnande till Oliver och hon får flytta hem till honom och hans fru i London.

Under åren som följer delar de två både glädjeämnen och sorger, mest sorger, som skilsmässa, sjukdom, släktfejder och diverse konflikter, ofta mellan Jude och Oliver själva. Oliver är författare (så klart...), och attraktiv (så klart, en gång till). Jude är en både sårbar och och målmedveten ung kvinna. P.g.a. deras intima vänskapsband uppstår problem när de t.ex. kritiserar varandras partners, bl.a. när Olivers casanovabrorsa Stephen försöker förföra Jude eller när Oliver träffar den amerikanska airheadbruden Shelley.

Hur många påfrestningar klarar vänskap? Hur nära kan man gå? Jag skulle vilja påstå att romanen lämpar sig för bokcirkel-diskussion!

Den här boken är något för den, liksom jag, blir rörd av motivet i Törnfåglarna och Lost in Translation, men man måste också tåla lite Lolita... Jag är som bekant stor vän av nära icke-blodsband-relationer*, gärna med ålderskillnad, så jag trivdes väldigt bra med den här läsningen. Sträckläste och myste enormt, men hade gärna blundat de sista 100 sidorna. Läs själva och döm själva.

Nu efteråt har jag två frågor:
1. Vet någon om det är vanligt att britter är väldigt rörliga mellan de brittiska öarna? I boken beter sig Jude och Oliver som brittiska globetrotters: Jobbar i Dublin, bor i London och har /svär/mor i Skottland...(i Oban, där jag var för en vecka sedan!) Tror ni att det är en realitet, kanske p.g.a. arbets- och bokstadsmarknad, eller bara ett genretypiskt glamourgrepp av författaren?
2. Vad heter 'catalpa tree' på svenska? I boken var det Judes favoritplats i trädgården till huset i Frankrike. Där under det trädet brukade hon och Oliver äta frukost ihop. Så här ser det ut:



- - -

* Icke blodsband-relationer... Åh, vilken lycka när 14-årige Andreas + lillebror + kompis kastade sig runt halsen på mig när vi träffades av en slump på ICA i Halmstad på Midsommardagen. Vi har känt varandra i 10 år nu!

Håller just nu på att kolla möjlig Dublinsemester i juli. Jag gör som Jude och Oliver: London på sportlovet, "April in Paris", senast Skottland och nu Irland... Livet leker.

Rape : A Love Story - Joyce Carol Oates

- Is it a short story? - No!
- Is it a novel? - No!
- It's a fly-in-the-ointment novella!

... som handlar om våldtäkt. Titeln allena är mycket skrämmande och störande. Vadå love story? I den taffliga svenska översättningen Våld - En historia om kärlek går tyvärr halva budskapet förlorat. Kunde definitivt valt trevligare färdlektyr på Skottlandsresan, men det blev alltså Joyce Carol Oates. Hennes prosa har hittills för mig varit både svårforcerad och svårförståelig, men här är det raka puckar, på endast 154 sidor (inbunden). Novella - ett av mina favoritord!

USA. Niagara Falls. 4:e juli-firande i slutet på 90-talet. Fyrverkerierna är slut och den 35-åriga white-trashiga änkan Teena Maguire är på väg hem i natten med 12-åriga dottern Bethie. De bestämmer sig för att ta en genväg genom Rocky Point Park, men de skulle de aldrig gjort, för där möter de gäng unga män, höga på innedrogen crystal meth. I katastrofal kombination med deras egna hormoner, får man förmoda, grupptryck och allmän sociopati, får de en fruktansvärd idé. De ska våldta mamman, och helst hennes dotter också. Teena blir insläpad i ett båthus och mycket brutalt våldtagen och misshandlad i flera timmar. Dottern lyckas gömma sig, men blir vittne till en blodig och utdragen gruppvåldtäkt på sin egen mamma.

Själva händelsen återberättas i dåtid redan på bokens första sida med obehaglig enkelhet och effektivitet. Framför allt handlar Rape : A Love Story det dock om konsekvenserna av en våldtäkt, och omgivningens reaktioner, the aftermath, alltså. Teenas nye man klarar knappt av att hälsa på henne på sjukhuset där hon ligger, fullständigt söndertrasad, i respirator. Dottern mår mycket dåligt. Ryktesspridning uppstår, mediauppbådet är stort och hänsynslöst. Det amerikanska rättsystemet klarar inte av att hjälpa Teena. Hon var ju berusad, hon var ju lättklädd och dottern är ju bara 12, så juryn litar inte på hennes vittnesmål. Gärningsmännens familjer skaffar dyra och bra advokater, som kan krossa offren. Kapitelrubrikerna är talande: Först av typen "She had it coming" och "Like mother, like daughter", senare "Media Frenzy" och "Lonely".

I Joyce Carol Oates sedvanliga lek med perspektiven får man dock tränga in även i förövarnas själar. Teena och Bethie har dessutom en skyddsängel. En privatperson med koppling till poliskåren skipar rättvisa åt dem på sitt eget lilla sätt... Det finns alltså ljuspunkter och Oates visar att ett liv efter en våldtäkt är möjligt. Både jag och Pamela köpte boken i Glasgow. Hon låg hela tiden lite före mig i läsningen (för att du hade enkelrum? hihi) och noterade den underliga perspektivmarkören "you", som dök upp ibland och visade sig vara en slags dotterns dagboksröst från framtiden. Mkt intressant grepp.

"The stuff at school, all that you spared them. [...]
Your worry that Momma would die.
You spared the adults in your household. You learned how if a thing is not spoken of, even those closest to you, who love you, will assume that it doesn't exist.
In your marriage, you would cultivate this wisdom."

Det är så tungt och jobbigt att läsa om våld, och särskilt sexuellt våld. Bönföll P om att bekräfta att slutet skulle bli lyckligt. Svaret blev "Så lyckligt det nu kan bli". Sant. Såg filmatiseringen av We Were the Mulvaneys" på Hallmark för några år sedan. Även den handlar om våldtäkt, då en "lycklig" familjs fasad rämnar efter att sonen våldtagit en tjej i byn, men jag minns inte hur det slutade. (Någon annan kanske gör det?) Minns också en understrykning jag gjorde i den för övrigt underligt intetsägande campusromanen I'll Take You There från 2003, tror jag. Ännu ett exempel på Oates skicklighet i skrivkonst när berättarjaget - en arbetarklass-men-universitetsstuderande tjej med svart pojkvän (= ajabaja på 50-talet) säger: "If you'd driven by, and noticed that couple, wondering who they were, they were us." Älskar sånt! Blir det Nobelpris, nån gång, Horace?


Finns inget bättre än brittisk bokhandel! P har nog inget emot att illustrera vår feel-good frenzy där i £6.99 och 3for2-yran. Chick lit-hyllan är en fest, men det blev inget sånt den här gången. Coming soon i Läsdagboken. Near you.

Audiobok.

Kärleken till Sofia Karlsson - Reine Brynolfsson

Ingen kan säga "Dra åt helvete!" med samma schvung som den eminente uppläsaren Reine Brynolfsson. Paulruds senaste är 3,5 timmars extrem bekännelselitteratur. Dialogerna går: - Jag lämnar dig, Anders! och - Kom tillbaka, Sofia! För det handlar om den riktige Anders Paulruds kärlek till den riktiga Sofia Karlsson, om hon nu heter så i verkligheten. Den betydligt yngre kvinna han träffade i snabbköpet och inledde ett förhållande med bakom ryggen på sin dåvarande fru. Men, när Paulrud börjar visa ålderstecken och t.o.m. får en livshotande sjukdom, ja då sticker Sofia Karlsson. Romanen är en mycket fin kärleksförklaring till henne, men denna Sofia förblir själlös och ansiktslös boken igenom. Allt man vet är att hon har det klyschiga utseendet: lång, (1 dm längre än AP), långt hår och stora bröst, och att han tycker att hon är "lite korkad" ibland. Suck.

Paulrud säger sig ha varit seriellt otrogen i hela sitt vuxna liv, och offrat flera förhållanden och äktenskap för sin "frihet, eller en fitta" (citat). Tror jag det, karlen är ju attraktiv, och intellektuell, dessutom! Det är väldigt mycket fitta, kuk och knulla och Kvinnor, Kvinnor, Kvinnor, och vad ska man nu tycka om den här Lundell*-kvinnosynen? Linda Skugge har ondgjort sig över Paulruds sexstrategier, men han säger sig själv inte vara någon strateg. Visst är det han gör Fel, Fel, Fel, men de är fascinerande, de där hardcoreromantikerna. "Med henne blir det bra. Nu ska jag aldrig mer vänstra." Även tjejerna tror på det, ett tag. Hur som helst är det alltid intressant att läsa porträtt av relationer, även när det blir dåligt. Att man till och med kan hata varandra så mycket att man funderar på att döda den andre i sömnen, de där sista hemska nätterna man måste dela säng innan separationen. Naturligtvis inte på riktigt ,är det bästa att säga, och min frånskilde medelålders väns psykolog sade att det är "fullkomligt normalt" att känna så.

Romanen innehåller mycket mer än så. Den mycket nedtonade, och faktiskt lite påklistrade ramberättelsen är en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela, på köpet med Dante-intertextualitet! Det är Anders som vandrar, friskförklarad efter hjärntumören, men ömkligt övergiven av Sofia. Det blir tillbakablickar, självrannsakan och resonemang kring att överges och att överge. Jag berördes starkt av berättelsen om Anders biologiska mor och sonens tillblivelse i 50-talets Karlskrona. Adoptivmodern var sedan en kylig kvinna och de två kom aldrig ens i närheten av en mor-son-relation. Med den bakgrunden är det då kanske inte så konstigt att Paulruds egna relationer aldrig funkat, eller sitter han där i en livskris och söker orsaker och ursäkter där i sin medelåldersmanlige självömkan? Inte vet jag, men resultatet blev en riktigt stark roman. Undrar vad Sofia Karlsson tycker om den?



* Igår köpte jag en vanlig fullpris musik-CD för första ggn på åratal. Med Lundells nya drar jag mitt strå till den svenska skivindustristacken. Tycker det hör till att sitta och mysa med texthäftet när det är Lundell.

Ungefär samma min som Paulrud hade jag tidigare ikväll på Spray-Tan, andra gången. På med barriärkräm på de mest vidunderliga ställena på kroppen och så in i brunutansol-duschkabinen och jobba upp ett moln. Rekommenderas nu när oxonskiktet är så tunt. Så nu sitter jag här och inväntar värsta Thailandsolbrännan igen. Fab! Före "solningen" var jag på special-spinning på Hälsostudion med gästinstruktör från Mexiko. Hård, men mjuk kille med suggestiva låtar med många "corazon" och uppmuntrande tillrop som "Free your mind!", "Follow the light!" (måste i spinningsalen översättas med "följ värmeljuset"...) och "Spinning is a universal language!".

Språk och engelska kommer jag inte undan, trots semestern. I flera år har jag tänkt att "man borde åka utomlands direkt efter skolavslutningen", samtidigt som det är förvisso är skönt med den där lugna egentiden, innan alla andra är lediga, med läskoma och lugn garderobsstädning. I år åkte vi ju till Skottland och det var ett effektivt sätt att lägga jobbet och vårterminen bakom sig, trots att det var 25 språklärare med på resan. Jag känner mig oerhört avslappnad och är redo för en skön midsommar vid havet i Skummeslöv!

Audiobok.

Jag är en sån som bara vill ligga med dej - Fredrik Lindström

Skottlandsflyg från Skavsta innebar 7-8 timmar i bil. Det sista jag gjorde innan avresan var att springa in på Akademibokhandeln och införskaffa ett antal CD-böcker. Jag har aldrig fastnat för idén med ljudböcker. Blir rastlös, tappar tråden, kan inte stryka under, kan inte bläddra tillbaka, måste hela tiden anpassa volymen till vägens och vädrets beskaffenhet utanför bilen, svårt att ta längre paus utan att glömma var man var i boken "CD 3, Track 9..." Därför värmde jag upp med Fredrik Lindströms 70-minutare, och hade faktiskt lyssnat klart på den redan i Jönköpingstrakten.

Prosadiktsamlingen Jag är en sån som bara vill ligga med dig är som gjord för att bli audiobok. Det är en författaruppläsning - det bästa - och Lindströms rikssvenska, med inslag av sörmländska, låter väldigt hemtrevlig för mig med ungefär samma bakgrund. Det som gör inläsningen ännu mer speciell är de musikaliska illustrationerna av Goran Kajfes på bl.a. saxofon. De ger de förhållandevis enkla texterna en djupare dimension. Känslan påminner om att lyssna på en sen repris av ett program på P1. Tendens, t.ex. eller ett sommarpratprogram av en person man beundrar. (By the way, någon mer än jag som minns att numera helylle-Anders Lundin, Lotta Bromé m.fl. hade ett Erotica-program sena söndagkvällar i P3 för 10-15 år sedan.)

Innehållet då? Ja, en hel del medelklass 30+issues. Har alltid gillat den där Tage Danielssonska mixen av bildning och humor. Under lyssningen nickade jag igenkännande och skrattade till många gånger, fällde en och annan tår, så jag är nöjd. Bitvis blev det lite väl pretto-poetiskt med "höstlöv" och "världsalltet" eller infantila infallsvinklar som "jag vill spela huvudrollen i filmen om mig själv" och "egentligen är det ju absurt att moderna människor har sex". Men, när allt funkar, ja då blir det värsta poesin!

"Eftermiddagar i främmande städer" heter en av Lindtröms observationer. Snart berättar jag här om Glasgow, Edinburgh... och Katrineholm...

Den blomstertid nu kommer, med hortensia och gerbera for me. Rosa och glitter så klart! Thank you, JM! Lust och fägring.

Oj, oj, oj, vilken vecka! Massor av händelser, slutspurt på terminen, tentor, sociala evenemang och känslostormar i alla farväl, till elever och kollegor. Jag är helt utpumpad, men allt har varit väldigt roligt!

Veckans aktiviteter:
Litteraturtenta (där rök Nationaldagen...), latintenta, baka chokladkaka till franskan, ta bort Charlies stygn hos veterinären, gå på Spray-Tan, få bort värsta kaffefläcken på svinsnygga, svindyra vita sommartopen, sätta betyg, samla in elevernas böcker och nycklar, ta tag i eftersläntrare med omprov och annat, meddela chockade elever att jag inte kommer tillbaka efter sommaren, fixa tårtkalas med mentorseleverna, bli avtackad av kollegorna, tömma skrivbordet och ta hem alla pärmar, lämna in bilen på verkstaden - igen (nu reparerad för ca 21000:- på 2 v), gå på spinning, göra LMS-utskick, förbereda möhippa bl.a. genom att skriva och laminera special-Jeopardyfrågor och sist men inte minst granska blivande läromedel i engelska d.v.s. föreslå tillägg, ändringar och texturval och skicka det till förlaget. Det verkar helt absurt att hinna allt det på en vecka, men faktum är att nu är det söndag kväll och allt det där är redan över.

Jag har njutit och haft roligt också, särskilt igår på den superroliga möhippan! Det var en heldag - och natt - med allt ifrån avancerad matlagning, massage, motorcykelåkning, spinning, pumppass och tävlingar i Aqua Mera, äventyrsbadet med bl.a. klädsim med brudklänning och vattenrutschbana. Jag utmanade den blivande bruden i klättervägg. Läskigt, tyckte vi båda.



Efter rigorös piffning inför nattens nöjen framför alla speglar i huset intogs middagen här, och det blev orientalisk mat igen. Efter norsk karaoke med många glada skratt klämde vi in oss i trattgrammofonrummet för en magisk stund med Glenn Miller och 'Norstedts grammofonskivor för språkundervisning' i krokodilskinnsfodral, som jag fick i avskedsgåva av en av mina närmaste kollegor. Vilken underbar present! Jag sade till honom att det var det roligaste jag någonsin fått, undantaget min första cykel, kanske. Så, igår satt vi åtta pers - varav sju lärare - och vevade och lyssnade på stenkakor med inläsningar à la "The Boy and the Bishop". Läromedelsporr kan tyckas, men vem som helst skulle skratta åt det. När hastigheten är som bäst låter det precis som Monty Python! Idag lyssnade jag på "When in Rome, do as Rome does" och "The taxidriver who ran over himself." Vad kul att ta med till en Öppet Hus-kväll på skolan och säga "Här undervisar vi med de senaste metoderna"... Jag kan fortfarande inte datera varken trattgrammofonen eller Norstedt-skivorna. Hjälp?



Om det finns någon som är bra på kaffefläckar upplåter jag gärna forumet till era husmorstips. Desperat! Har nu provat allt från Vanish till galltvål. Just nu bleksalt. (Verkar som om Konsum vägrar sälja Klorin.)

Ah, klockan är bara 23:19. Så bra, jag har ju inte börjat packa inför resan till Skottland imorgon...

Frankenstein - Mary Shelley

Livlig fantasi, svaga nerver eller högt blodtryck? Vet inte, men jag har aldrig vågat läsa Frankenstein. Inte heller Dracula och liknande. Nu var jag tvungen att läsa Mary Shelleys verk från 1818 till litt.tentan och förvånades över både innehåll och komposition. Jag var inte beredd på att den skulle förmedla mer rädsla för galna vetenskapsmän än rädsla för monster och mördare. Visst är den "gothic", men också på sätt och vis pastoral. Det finns en rad myter kring tillkomsten av romanen. Att den 18-åriga Mary Shelley hämtade innehållet från en mardröm, att hon och maken Shelley och Byron satt i alperna en sommar och hade spökhistorietävlingar. Gissa vem som vann.

För övrgt, nää, jag har just krystat fram en lång analys av upplysningsradikalism och vetenskapsteori i F, så jag lämnar därmed vår vän Abbe Norm åt sitt öde. Glad att jag läste den, även om den inte var speciellt bra.

Bokomslaget är från en filmversion från -94 med Robert deNiro och Kenneth Branagh. Helt missat. Ngn som sett?


Extra plus för ljuvliga anfanger i den gammelnya utgåva jag lånade på biblan. Jag säger det en gång till, lånade på biblioteket... Jag är inte intresserad av att äga böcker som är översatta från originalspråket, iallafall inte om det är engelska eller franska.

Hide This French Book - Berlitz förlag

Färsk bok om fransk slang. Sånt som inte står i lexikon... Hmm, fackbok, liksom. Det finns en varning på framsidan: "Highly inflammatory text inside. Do not open near French teachers. Not for classroom use." Ta med den till klassrummet är precis vad jag tänker göra. Sista veckan kan man väl ha lite kul, eller "kiffer", som det heter.
Här lär man sig både talk the talk och walk the walk. Boken är amerikansk, så det som klassas som "really vulgar or shocking" är, ja...ganska barnsligt.

Följande lingo listas:

Sex - before, during and after. "N'oublie pas tes menottes."
Fashion, trends and styles. "Ce style est depassé."
Body parts and gross bodily functions. "J'ai besoin de chier."
Sports, video games and gambling. "Vendu, l'arbitre!"
E-mail, chat rooms and instant messaging. ":---* Je t'm +. C ni." = göraslut-sms...
Your family, friends and enemies. "Je peux pas la blairer".
Clubs, bars and other party options. "Tu as la syphilis?"
Entertainment - Parisian style. "Hier soir, je me suis bourré la gueule."
Gay and lesbian life. "Sors du placard!"
Totally indecent hand, face and body gestures. "@#&! you!" (Den gesten, ni vet.)

Lyssna på några av uttrycken här! Liknande bok finns också på spanska, men jag tycker inte man som non-native bör använda ett enda av de här uttrycken. Det blir bara pinsamt. Därmot kan det vara bra att känna till dem passivt.