The Girlfriend - R.L. Stine

I bokhögarna hittade jag en snabbläst ungdomsbok från 1991. Den handlar om den amerikanska tonårskillen Scotty. Med cheerleaderflickvän sedan många år, en plats som quarterback i skollaget och en plats på Princeton som väntar inför höstterminen har han ett perfekt helylleliv. Vad kan gå snett?

Jo, när flickvännen Lora är bortrest en helg träffar han en annan tjej, Shannon. Efter en natt hemma hos henne bestämmer Shannon sig för att hon är Scottys nya flickvän, och hon vill ha honom för sig själv till varje pris.

Scotty är inte alls intresserad. Han skäms. Han är livrädd. Shannon tvekar då inte att förfölja honom, lemlästa hans husdjur och sätta hans bil i brand m.m. för att straffa honom när han inte gör slut med Lora. Hur länge ska hon fortsätta tyrannisera honom? Vad skulle hända om allt kom fram? Vad gör man i en sådan här situation?

The Girlfriend är en billig och klyschig liten sak, med mönsterenliga cliffhangers i slutet på varje kapitel, skriven av någon som kallar sig R.L. Stine och verkar ligga bakom en veritabel massproduktion av liknande böcker. Jag föreslår som alternativt pen name i den här genren Mr. Inte Stine eller Mr. Cele Stine...

Jag tror säkert att den här storyn går hem hos ungdomar. Det är inte helt ovanligt att kärlek går snett, men fy så skamligt att prata högt om. Svenska ungdomar gillar den här highschool-miiljön med hemtrevliga inslag - kända från TV - som homeroom, homecoming och bilhångel och för de riktigt klarsynta, en jädra dubbelmoral. Jag blir så förbannad på det sätt som Shannon framställs på. Först som en sexig vixen, sedan som en madwoman och slampa från de delar av staden som människor av Scottys samhällsklass inte besöker så ofta. Lille Scotty är det bara synd om och hoppas att lilla ljuva Lora inte anar vad han gjort. Så blir allting bra.

Anledningen till att jag själv skaffade den här boken var omslaget. Mkt snyggt i glansigt rött och svart. Teasern eller taglinen, eller vad det heter, är en pastisch på ett nursery rhyme - det bästa. Här står: "When she was good, she was very good... But when she was bad, she was murder."

... och favoritramsan är:
"There was a little girl
Who had a little curl,
Right in the middle of her forehead.
When she was good,
She was very, very good,
But when she was bad, she was horrid."

Belyser också det faktum att 'forehead' faktiskt rimmar på 'horrid' på real UK English.

Stackars tjej, Shannon. Utnyttjad, ensam, (och, naturligtvis, djupt störd... visst).
Apropå ensamhet, såg ni den lilla pärlan till film vid den underliga tiden 18.15 i söndags? Flickan på cafét/ The girl in the café Den sändes som en slags mediaupptakt till G8-mötet, men där var det två outsiders som fann varandra, ett litet tag iallafall. Men den stora frågan var: - Ska G8-mötet 2005 föra med sig riktigt stora beslut, som verkligen utrotar fattigdomen i Afrika?


Bill Nighy känns igen från Love Actually och Kelly McDonald från Trainspotting.

101 expériences de philosophie quotidienne - Roger-Pol Droit

Det var riktigt jobbigt att ta sig igenom andra halvan av den här boken, d.v.s. läsa i detalj om ytterligare ett 50-tal vardagsfilosofiska experiment. Jag började den 25 mars och om jag hade läst - och utfört - ett om dagen, som jag tänkte från början, hade jag varit klar igår. Tyvärr har jag inte testat ett enda, eller om jag har det har det varit av en slump. Ett urval av de senaste experimenten.

Ecouter les ondes courtes.
= Lyssna på kortvågsradio. (Minns Radio Luxembourg från barndomen. Är denna teknik relevant nu med internet och streaming o.s.v?).

Chercher un aliment bleu.
= Se om man kan hitta något blått att äta.

Travailler un jour ferié.
= Jobba en dag när alla andra är lediga.

Sortir du cinéma en plein jour.
= Stiga ut från biosalongen mitt på dagen.

Descendre un escalier sans fin.
= Gå upp för en trappa och inbilla sig att den aldrig tar slut.

Disparaître à la terrasse d'un café.
= Sitta på en uteservering och låtsas att man är osynlig.

Ranger après la fête.
= Städa upp efter en fest (När alla vännerna gått hem...)

Min absoluta favorit är "Faire l'éloge du Père Noël." Det experimentet går ut på att man ska ta upp ämnet jultomten på en fest eller runt fikabordet på jobbet och verkligen försvara hans existens. Påstå på fullt allvar att tomten är underskattad, att han gör ett bra jobb och mycket gott för mänskligheten. Det kan ju bli hur komiskt som helst!

Även denna dag tillbringades i en solstol på Evedal. Sista sidorna av filosofiboken lästes igår kväll på Läsbalkongen, som fått tillskott av ett riktigt kitschigt träd med kulörta gummilyktor. (Bara på IKEA, Jenny, bara på IKEA...) Rätt gräsligt egentligen. Kan nog lika gärna vara julpynt. Lamporna lyser så starkt att trädet funkar som läslampa. Charlie har fattat fel. Istället för att meditera framför Buddhastillebenet sitter han och stirrar på det nya trädet. På de grå stenarna med kanjitecken står det "Fred" och "Energi". Det tillståndet råder inte alltid, då fiskmåsarna skränar, moppekidsen kör omkring på cykelbanan och grannen kör med sin vedklyv... På den bruna lilla trästenen står det "Whoever plants a garden plants happiness". Jag är kluven. Har inga trädgårdsmästarpretentioner, men känner pressen att vattna varje kväll och rycka gula blad. Minns Jo i Marian Keyes senaste, The Other Side of the Story. Hon sade "I hate pot plants. They're so needy."




Förslag på lämplig läsning där i ego-fåtöljen en mörk och sval sommarkväll mellan kl 23-24? Alkemisten, kanske? MOHAAHAAHAA

Paradistorg - Ulla Isaksson

En svensk klassiker, uppenbarligen , eftersom Bonniers bemödat sig om att ge ut den i delfinserien. Boken är från det magiska året 1973, magiskt för mig för att jag föddes då. Intressant att få en samhällsanalys från den tiden. Vissa saker är SÅÅ 70-tal: huvudpersonen Kathas vuxna dotter är en vilsen hobbykeramiker med dotter som är nyckelbarn, Kathas väninna är missförstådd kulturarbetare. De går klädda i 'byxdress' och vid festliga tillfällen äter avokado och oxfilé, med rosévin till.

Själva 'Paradistorg' är en grosshandlarvilla på landet utanför Stockholm, där flera generationer sammanstrålar på sommaren. Jag fick redan från början bilden av att det skulle kunna vara 'den rika familjen' i samma lilla sommarsamhälle där Lotta från Lotta -böckerna tillbringade somrarna. Lilla Lottas största problem var väl hur hon skulle kunna få en dans med Paul på panget. Ulla Isaksson går längre och spränger tyllgardinsidyllen fullständigt. Paradiset har mycket mörka sidor allteftersom familjemedlemmar, grannar, vänner och bekanta avslöjar sina hemligheter bakom fasaderna. Det finns mycket att diskutera i Paradistorg; samhällskritiken i Aniaramotivet, psykologi, klass, kön, coming-of-age, och socialrealism med skilsmässa och självmord. Lite onödigt nattsvart, kanske. Det var väldigt många personer att hålla reda på. Tyvärr har personregistret placerats längst bak i boken. Helt fel! Man kan ju inte titta på listan utan att se hur boken slutar.

Det gläder mig att hitta subtila litterära referenser till dåtidens 'stora' böcker. Katha säger bl.a. att samhället rustar för nya 'barnkorståg' och att hon ibland känner sig som om hon vore helt ensam, innesluten i en 'glaskupa'. Jaha, jaha, där har vi både Kurt Vonneguts Slaughterhouse-Five och Sylvia Plaths The Bell Jar. Ulla Isaksson dog år 2000, men var produktiv som författare och ligger bl.a. bakom en stor Elin Wägner-biografi och manuset till Ingmar Bergmans Jungfrukällan. Paradistorg har också blivit film, med Sif Ruud (Alltså, kolla in den kvinnans filmografi på imdb. Imponerande!).

Det blir medelbetyg. Jag hade väntat mig mer av boken, då jag hört att den verkligen tillfört mycket, nästan förändrat livet, för vissa läsare. Favoritscenerna för mig i Paradistorg var miljöbeskrivningarna av något så trivialt som att gå ner i källaren i ett gammalt, välbekant hus på sommaren och hämta en syltburk, eller att leka på vinden och rota i utklädningslådan med grannungarna. I boken gjorde de det till tonerna av en trattgrammofon, och för er friends, som oroat er för att jag inte ska ha hittat White Christmas* med Bing Crosby på stenkaka lagom till glöggpartyt i december, kan jag tala om att ni kan genast sluta med det. Idag hittade jag den på den stora loppisen i Moheda (det var _kö innan _insläppet och människor i alla åldrar_sprang in och ryckte åt sig trasmattor och annat...). £ 6.99 i all ära, men här kostade stenkakorna 3.33 SKR eftersom det var 3 för 10. Hittade också 'I love Paris' med Cole Porter och en del andra. 'Stormy Weather' med Sonja Hedenbratt, och alla Calle Jularbo och Jesus-plattor fick dock ligga kvar i backen, tyna bort och lukta illa. Suffer, baby, suffer.


Ca 6 mån till julafton, eller hur var det?

Usch! Svensk Bokhandels 'Höstens böcker' har kommit. Bokmässeprogrammet har kommit. Postorderföretagen skickar väl ut sina höst- och vintermodekataloger före midsommar. Jag VÄGRAR befatta mig med sånt före mitten på augusti, tidigast! Carpe Diem, säger jag bara. Det är _fortfarande Evedalsväder, och inte så överdrivet med folk. Mest sådana som jag, stillsamma vuxna, som ligger ensamma på en filt och läser. Jag brukar skryta med att jag inte är det minsta 80-talsnostalgisk, men var tvungen att le lite åt glamlektyren hos damen på filten bredvid:

Ni läste väl om tuffa Lucky på den tiden?...och Mistrals dotter, och Klassträffen och hela tantsnuskgänget.

Hur många läste Lotta-böcker som unga då? Jag plöjde igenom mina mostrars kollektion några gånger, men föredrog de roliga Jolly-böckerna, och lite Kitty, och Hemliga Sjuan...

- - -
Otherwise Pandemonium...är titeln på en liten, mycket liten bok med två noveller av Nick Hornby. Efter recensionen hos Marika kastade jag mig på
AdLibris -knappen. Dels är det roligt att läsa en ny Hornby i väntan på att den senaste, A Long Way Down, även ska komma i pocket, dels samlar jag på skräck nu inför ett projekt jag berättar om senare.

På skrivbordet och i pappershögarna är det inte fullt så mycket pandemonium som tidigare i veckan. Det artar sig. Det artar sig.





* Pratade med min lillasyster om detta. Att det nog inte är så lätt att leva med systrarna Malmer. Vi får blixtvisioner av nya projekt när man minst anar det, sätter upp snabba mål, och ser till att genomföra det pronto. Omgivningen hänger inte alltid med. För min del kan det vara en Vädursgrej också. Men det gör livet så mycket roligare!

Har läst färdigt Paradistorg, men Marika gillar inte spoilers, så jag avvaktar lite med att skriva om den. : )

Är inte bara 'between books' utan också 'between jobs', bokstavligt talat. Det innebär att jag har alla jobbpärmar, böcker och annat material hemma just nu och det är minst sagt trångt och stökigt i arbetsrummet. Som vanligt tänker jag "I år. I år ska jag ha koll på mina papper inför höstterminen." Som vanligt tar det emot att jobba med sånt här när solen skiner. Idag köpte jag iallafall 10 tidskriftssamlare. Det kanske kan leda någonstans.



Ett annat välkommet tillskott på den fronten var Pilaster-bokhyllan från Svenssons i Lammhult eller Källemo, om man så vill. Mahognybets. Köpte den på ett k(l)ick i deras e-butik och den levererades vid dörren två dagar senare. Inte illa! Pilaster placerades i ett outnyttjat hörn av hallen, men nu är frågan vad jag ska fylla den med. Ni som har en likadan, vad har ni för böcker i er Pilaster? Kokböcker är uteslutet - för långt till köket - men coffee-table-böcker? Konstböcker? Inbundna? Pocket? Berätta!


Charlie tyckte också att det var ett roligt paket. Han trodde jag hade beställt en 2.10 m lång kattunnel...

Kanske passar det med franska böcker, som ändå har titlarna åt "fel" håll? I ett Sköna Hem-reportage hade en familj sina skor i en Pilaster. Det är ju mord! John Kandell hade den goda smaken att designa inte bara den fiffiga och ståtliga hyllan Pilaster, utan även stolen Camilla... som lär kunna beses i en designutställning på Länsmuséet i Halmstad i sommar. Samma ställe som hyste Gyllene Tider-utställingen förra sommaren. Det ska jag absolut kolla in nästa gång, men nu blir det nog inte förrän vecka 29.

- - -
Just nu pågår Live 8 -galan på TV. I Skottland åkte vi förbi golfbanan Gleneagles, som redan då - flera veckor innan G8-mötet - var omringad av skräckinjagande 'razor fence'-rader. Ikväll ska jag ge 'Karl för sin kilt' och Glenbogle en chans, men exakt samma tid börjar 'Desperate Housewives'-repriserna på en annan kanal, och sedan 'Bowling for Colombine'. Wow! Jag tror jag ska bli TV-tittare igen.

Vad var det jag läste? Så hette en erbarmligt tråkig gul bok vi hade på lågstadiet för att träna läsförståelse. Idag börjar juli månad, vilket betyder att sex månader, eller halva /läs/året gått (och att det är 6 mån kvar till jul, tänker alla misery-guts ). Tänkte att det skulle vara kul att ta en titt på vad jag läst hittills:

Totalt antal lästa böcker 1 jan - 30 jun: 43 st
varav
böcker på svenska: 17 st
böcker på engelska: 21 st
böcker på franska: 4 st

Kanske är detta inte helt PK, med tanke på den lag som införs idag, men ändå:
Böcker skrivna av kvinnlig författare: 14 st
av manlig författare: 28 st

Kommentar:
Det ser ut att bli svårt att slå förra årets rekord med 137 lästa böcker, ändå har jag multitaskat med ljudböcker och allt. Men så har jag också, p.g.a. littkursen, gett mig i kast med tegelstenar som Brott och straff, Aeneiden och Den gudomliga komedin. Fortfarande majoritet manliga författare. Är det det som är kanon? Döda vita män? Rousseau, Vergilius, Dante, Dostojevskij... Nu sträckte sig kursen bara fram till 1870, men vad kommer sen? Det vet vi ju.

Många kvällar har jag varken orkat eller hunnit läsa i vår och det har inte känts bra att gå miste om den där lustläsningen. Å andra sidan har jag tränat varje dag, eller nästan varje dag och det är också en typ av välbefinnande. Alla bloggare vet att själva bloggskrivandet - och bloggsurfandet - tar sin lilla tid, även om det är en mkt angenäm sysselsättning. Då återstår TV-tittande som "time-suck", och det har jag totalt rationaliserat bort under de här åren. Inte ens Oprah kollar jag på, (mer än på loven....hehe) men jag kan ibland sakna en sån där riktigt bra TV-serie, som 'This Life' eller 'Felicity'. Försökte med 'Vassa saxar' efter säsongspremiären, men det var ett riktigt pekoral. Tacksam för att 'Little Britain' livat upp Sundayitis-kvällarna i vår.

Nyss satt jag och klagade på avsaknaden av fransk input. Det kanske hjälper att läsa mer än 4 franska böcker på ett halvår... Fy på mig! Fnac:ade ju ett riktigt groovy fnac -paket för inte så längesedan.

Måste avsluta med den obligatoriska topplistan:
5 bästa böckerna jag läst i år:
1. The Sheltering Sky - Paul Bowles (med tillhörande film blev det en totalupplevelse)
2. Becoming Strangers - Louise Dean (debutant!)
3. The Catalpa Tree - Denyse Devlin (debutant!)
4. Kiss My Tiara - Susan Jane Gilman (vass!)
5. Me talk Pretty One Day - David Sedaris (rolig!)

...och allihop var engelskspråkiga. Slutsats?


Just det, sparar även tid på att tillbringa väldigt lite tid i köket, tack och lov, Men ikväll gjorde jag faktiskt det! När Camilla lagar mat står Fantomen stilla. En sommarsoppa på vattenmelon: V. spicy, inte alls sötsliskig, som man skulle kunna tro. Såååå gott. Perfekt som förrätt på sommarfest:

Melon-gazpacho, 4 pers.
1 medelstor vattenmelon
1 msk grovriven ingefära
1 liten röd chili
1/2-1 msk socker
saft och finrivet skal av en lime
2 msk koncentrerad kycklingfond (eller grönsaksbuljong)
1-3 msk grovhackad koriander
2 msk finhackad salladslök

Till garnering:
en klick lätt-crème fraîche, färska skalade räkor och rostade sesamfrön

Gör så här:
Skär ut 1 kg i kärnfria bitar av melonköttet (eller köp en kärnfri melon...).
Kör melonköttet i matberedare tillsammans med ingefära, chili, socker, limeskal, limesaft, fond (var lite försiktig med mängden fond, Camillas anm.) och örter.
Blanda ner salladslöken.
Smaka av. Ev. behövs mer lime eller socker.
Låt stå och dra i kylen minst en halvtimme innan servering. Voilà!


Om man sparar lite melonkött kan man kanske göra en god drink också, och ha riktigt roligt under matlagningen!? Interrobang. Sliánthe mhath.

Eats, Shoots and Leaves - Lynne Truss

Komma här och komma. Tro att hon kan sätta p för språkmarodörer! Allvarligt skämtat så har Lynne Truss har skrivit något så ovanligt som en underhållande bok om interpunktion, men det finns även en seriös kampanj bakom boken. Nivån ligger någonstans mittemellan akademisk artikel och söndagsbilagekrönika. Efter några sidor måste jag slå upp ordet 'stickler'... aha, pedant. Språkpolis, typ. Det är jag själv ibland, ehmm, ganska ofta.

Undertiteln är The Zero Tolerance Approach to Punctuation. Roligt med en bok som verkligen tar ställning så här. Långt ifrån den svenska mes-språkliberalismen där allt är tillåtet. Truss säger själv att hon och hennes stickler-likar är som den lille killen i Sjätte sinnet som kan se döda människor, "except that we can see dead punctuation". Hon tycker på fullt allvar att vi ska beväpna oss med svarta tuschpennor och gå ut på stan och rätta till felaktigt placerade apostrofer. Sticklers unite!

Boken är informativ på det sättet att man verkligen får en ordentlig genomgång av varenda skiljetecken, samt deras respektive användningsområde. Nackdelen är att boken blir alldeles för lång! Över 200 sidor om skiljetecken blir en ohjälplig nördbok, och då hjälps det inte att Frank McCourt har skrivit förordet. Ändå har Eats, Shoot and Leaves blivit bestseller i flera länder. Detta språkintresse gläder mig! I Sverige blev titeln Komma rätt, komma fel och komma till punkt. För att förstå Truss originaltitel måste man känna till pandaskämtet:

- - -
A panda walks into a café. He orders a sandwich, eats it, then draws a gun and fires two shots in the air.
"Why?" asks the confused waiter, as the panda makes towards the exit. The panda produces a badly punctuated wildlife manual and tosses it over his shoulder.
"I'm a panda," he says, at the door. "Look it up."
The waiter turns to the relevant entry and, sure enough, finds an explanation.
"Panda. Large black-and-white bear-like mammal, native to China. Eats, shoots and leaves."
- - -

Kolla här i The Punctuation Game hur bra du själv är på skiljetecken! Oj då, hmm, jag hade bara 83% rätt. Men så är jag ju inte svensklärare förrrän den 17 aug...hihi All you English teacher-sticklers out there undrar naturligtvis: fanns det något man kan använda i undervisningen? Ja, massor! Två smakprov:

För att förklara meningen med skiljetecken: (när eleverna säger: - What's the point? hahahahaha)
"Punctuation marks are the traffic signals of language: they tell us to slow down, notice this, take a detour, and stop." En lysande definition, enligt mig.

För att visa hur (felaktig) kommatering kan ändra meningens betydelse:
A woman, without her man, is nothing.
A woman, without her, man is nothing.

Massor av matnyttiga exempel finns i boken, och om någon, mot all förmodan, inte skulle fått nog av skiljetecken i Truss egen bok finns en omfattande bibliografi på slutet med fler boktips i genren. Åh, den härliga brittiska humorn avspeglar sig i titlarna: Pause and Effect: an introduction to the history of punctuation in the West av Malcolm Parkes, You Have a Point There av Hamish Hamilton och Mind the Stop av G.V. Carey bl.a.

Någonstans längs en större landsväg i södra Sverige har jag sett en kiosk eller hamburgerbar med en förfärligt felplacerad "anglicism-apostrof". Majbritts's kiosk, ungefär, men mycket värre. Hmm...antingen på väg 23 mellan Älmhult och Malmö, eller på vägen mellan Borås och Gbg... Någon mer som sett och stört sig, möjligen?
Avslutar med ett charmigt exempel på avstavning från en Sytill behörsaffär i Tro-llhättan. Eller är det kanske sär skrivning? Observationen gjord i april tidigare i år.

Sommarön - Göran Hägg

Sol och sommarväder! Igår var det dags för rituell packning av kylväska, proviantering på ICA, solkräm och sushi, på med Eldkvarns 'Ett hus på stranden' i bilstereon och puman styrdes mot Evedal för en skön eftermiddag på filten.

Letade i Bokkylskåpet efter något riktigt somrigt och valde Göran Häggs Sommarön. För mig är han bara retorik-Göran, men det här var visst hans 22:a roman! Lite oroväckande dock att den redan hade råkat ut för bortglömda-pocket-ödet på Åhléns 19.50-rea.

Sommarön, som titeln syftar på, är den fiktiva Lammskär i Stockholms skärgård och 60+affärsmannen Rune Burenius älsklingsplats och akilleshäl. Han skänker egendomen till barnen, men, liksom Ewing-syskonen, innebär delat ägarskap för dem fiendskap och intriger, enligt King Lear-mönstret, påstår förlaget.

Vissa läser sommardeckare. Jag läser sommarsatir. Satir över lite allt möjligt. Hägg väver in en hel del samhällskritik i romanfigurernas monologer. Det finns en flera sidor lång sågning av Göran Perssons regering. Roligt! Prozac-Sverige och Kultur-Sverige får sig också en smocka. Det sägs att den dumdryge författaren som heter Bengt Brandehög i boken i själva verket är Björn Ranelid. Den förre kallas där elakt för Lidingö-Goethe och kryddar sin prosa med bilder som "Morgonen gned sina bröst mot fönstret". Stackars Ranelid, varför alla påhopp, av Linda Skugge och andra? Jag har inte läst några av hans böcker. Vet bara att han är en fellow-tinnitus-patient så han har all min sympati.

Sommarön var väl ok, men en typisk halvljummen mellanbok för mig. Förra året läste jag Musselstranden och Snäcksamlarna. Det var något i den stilen jag var ute efter. Vad läser ni andra för sommarböcker?


Folktomma förmiddagar. Inte så många andra som är lediga, ännu. Så glad att läskoman* infunnit sig även i år.

Läskoma. Uttryck myntat av Johanna och avser de första dagarna av en längre period av ledighet då man ligger i soffan eller solstolen och bara läser, läser, läser...

Eftersom jag nu besökt destilleriet i Oban räknar jag med att få frågor om whiskyns framställning. Därför köpte jag en Bluffer's Guide och läste på. Den var lika rolig som systerserien Xenophobe's Guide men frågan är om jag blev så mycket klokare... Kanske är det så att jag inte vill eller orkar sätta mig in i processen. två uttryck snappade jag dock upp redan i Oban: the angels' share = den andel whisky som dunstar bort i lagringen och "Schlanshi-Wa" - skål, på Gaeliska. Bluffarguiden gav den ologiska, men korrekta stavningen Sliánthe mhath.

Lilla Oban blev en favorit - en typisk brittisk seaside town - med eget colosseum och allt! En sådan stad vill jag bo i som tedrickande tant efter pensionen, men helst på sydkusten. Back to Bournemouth? hehe Själva destilleriet i Oban är den stora, långa och grå tegelbyggnaden, med skorsten, nära hamnen. Obanwhiskyn var god, och är ett bra alternativ till de där riktigt rökiga. Annars gillar jag det och sitter faktiskt och dricker lite Laphroaig just nu medan jag skriver!



Säga vad man vill om Bluffer's Guide, men de - liksom Xenophobe's - är både informativa och roliga. I serien finns kraschkurser i allt från cricket till juridik. Jag vill genast läsa Bluffer's -guiderna till "men" och "teaching". Kanske kan man finna en och annan tidsbesparare i båda?

Begreppet "en liten stänkare" måste omvärderas. Här är världens minsta whiskyflaska enl. Guinness rekordbok:
[

Nu är Dublinresan bokad! Vi kommer att fira 5-årsdagen, den 14 juli, där. Inte Bloomsday men Pelzday och Malmerday! Med all säkerhet blir det mycket whisky de där dagarna också.

The Catalpa Tree - Denyse Devlin

I Storbritannien kostar alla pocketböcker £ 6.99, överallt. När det är 3 for 2 brukar en och annan okänd förmåga få slinka med som tredjebok. Denyse Devlin fanns i fresh talent-hyllan på W.H. Smith. Roligt att upptäcka en egen pärla! Så mycket tid ägnas annars åt att läsa ifatt när det gäller topplisteböcker, kompisars rekommenderade must-reads och gamla klassiker.

Wooooh! Vilken summer read! Midsummer read, faktiskt! The Catalpa Tree är en roman i bästa Danielle Steel eller Rosamunde Pilcher-stil, där man sakta men säkert sjunker in i en familj och får följa deras öden under många år. En riktig saaaaaga, med engelskt uttal. Däremot blir det aldrig kiosklitteratur, utan storyn är skriven med mycket mer intelligens och humor. Språket är varierat och innehåller en del utmaningar i form av bildspråk, idiomatik och moderna ord, t.ex. 'to be miffed' och 'get rid of someone PDQ' (look it up!). Begrunda också följande formuleringar där orden markerade med fetstil definitivt avgör att romanen bryter mot Harlequinkonventionerna:

"Jude looked up at Twelve Pins and waited for the warmth of homecoming to flow through her. It didn't."

"Jude fell to her knees in the surf and let out such a cry that a donkey, behind a hill, called back to her."

14-åriga Jude Feehan bor på Irland och går på internatskola. En dag får hon besök av familjens gode vän Oliver Sayle. Han har kommit för att delge henne hemska nyheter; Judes pappa har omkommit i en båtolycka. Hennes mamma har redan dött i cancer, så nu är Jude föräldralös. Pappan har i sitt testamente anförtrott Judes ekonomi och välbefinnande till Oliver och hon får flytta hem till honom och hans fru i London.

Under åren som följer delar de två både glädjeämnen och sorger, mest sorger, som skilsmässa, sjukdom, släktfejder och diverse konflikter, ofta mellan Jude och Oliver själva. Oliver är författare (så klart...), och attraktiv (så klart, en gång till). Jude är en både sårbar och och målmedveten ung kvinna. P.g.a. deras intima vänskapsband uppstår problem när de t.ex. kritiserar varandras partners, bl.a. när Olivers casanovabrorsa Stephen försöker förföra Jude eller när Oliver träffar den amerikanska airheadbruden Shelley.

Hur många påfrestningar klarar vänskap? Hur nära kan man gå? Jag skulle vilja påstå att romanen lämpar sig för bokcirkel-diskussion!

Den här boken är något för den, liksom jag, blir rörd av motivet i Törnfåglarna och Lost in Translation, men man måste också tåla lite Lolita... Jag är som bekant stor vän av nära icke-blodsband-relationer*, gärna med ålderskillnad, så jag trivdes väldigt bra med den här läsningen. Sträckläste och myste enormt, men hade gärna blundat de sista 100 sidorna. Läs själva och döm själva.

Nu efteråt har jag två frågor:
1. Vet någon om det är vanligt att britter är väldigt rörliga mellan de brittiska öarna? I boken beter sig Jude och Oliver som brittiska globetrotters: Jobbar i Dublin, bor i London och har /svär/mor i Skottland...(i Oban, där jag var för en vecka sedan!) Tror ni att det är en realitet, kanske p.g.a. arbets- och bokstadsmarknad, eller bara ett genretypiskt glamourgrepp av författaren?
2. Vad heter 'catalpa tree' på svenska? I boken var det Judes favoritplats i trädgården till huset i Frankrike. Där under det trädet brukade hon och Oliver äta frukost ihop. Så här ser det ut:



- - -

* Icke blodsband-relationer... Åh, vilken lycka när 14-årige Andreas + lillebror + kompis kastade sig runt halsen på mig när vi träffades av en slump på ICA i Halmstad på Midsommardagen. Vi har känt varandra i 10 år nu!

Håller just nu på att kolla möjlig Dublinsemester i juli. Jag gör som Jude och Oliver: London på sportlovet, "April in Paris", senast Skottland och nu Irland... Livet leker.

Rape : A Love Story - Joyce Carol Oates

- Is it a short story? - No!
- Is it a novel? - No!
- It's a fly-in-the-ointment novella!

... som handlar om våldtäkt. Titeln allena är mycket skrämmande och störande. Vadå love story? I den taffliga svenska översättningen Våld - En historia om kärlek går tyvärr halva budskapet förlorat. Kunde definitivt valt trevligare färdlektyr på Skottlandsresan, men det blev alltså Joyce Carol Oates. Hennes prosa har hittills för mig varit både svårforcerad och svårförståelig, men här är det raka puckar, på endast 154 sidor (inbunden). Novella - ett av mina favoritord!

USA. Niagara Falls. 4:e juli-firande i slutet på 90-talet. Fyrverkerierna är slut och den 35-åriga white-trashiga änkan Teena Maguire är på väg hem i natten med 12-åriga dottern Bethie. De bestämmer sig för att ta en genväg genom Rocky Point Park, men de skulle de aldrig gjort, för där möter de gäng unga män, höga på innedrogen crystal meth. I katastrofal kombination med deras egna hormoner, får man förmoda, grupptryck och allmän sociopati, får de en fruktansvärd idé. De ska våldta mamman, och helst hennes dotter också. Teena blir insläpad i ett båthus och mycket brutalt våldtagen och misshandlad i flera timmar. Dottern lyckas gömma sig, men blir vittne till en blodig och utdragen gruppvåldtäkt på sin egen mamma.

Själva händelsen återberättas i dåtid redan på bokens första sida med obehaglig enkelhet och effektivitet. Framför allt handlar Rape : A Love Story det dock om konsekvenserna av en våldtäkt, och omgivningens reaktioner, the aftermath, alltså. Teenas nye man klarar knappt av att hälsa på henne på sjukhuset där hon ligger, fullständigt söndertrasad, i respirator. Dottern mår mycket dåligt. Ryktesspridning uppstår, mediauppbådet är stort och hänsynslöst. Det amerikanska rättsystemet klarar inte av att hjälpa Teena. Hon var ju berusad, hon var ju lättklädd och dottern är ju bara 12, så juryn litar inte på hennes vittnesmål. Gärningsmännens familjer skaffar dyra och bra advokater, som kan krossa offren. Kapitelrubrikerna är talande: Först av typen "She had it coming" och "Like mother, like daughter", senare "Media Frenzy" och "Lonely".

I Joyce Carol Oates sedvanliga lek med perspektiven får man dock tränga in även i förövarnas själar. Teena och Bethie har dessutom en skyddsängel. En privatperson med koppling till poliskåren skipar rättvisa åt dem på sitt eget lilla sätt... Det finns alltså ljuspunkter och Oates visar att ett liv efter en våldtäkt är möjligt. Både jag och Pamela köpte boken i Glasgow. Hon låg hela tiden lite före mig i läsningen (för att du hade enkelrum? hihi) och noterade den underliga perspektivmarkören "you", som dök upp ibland och visade sig vara en slags dotterns dagboksröst från framtiden. Mkt intressant grepp.

"The stuff at school, all that you spared them. [...]
Your worry that Momma would die.
You spared the adults in your household. You learned how if a thing is not spoken of, even those closest to you, who love you, will assume that it doesn't exist.
In your marriage, you would cultivate this wisdom."

Det är så tungt och jobbigt att läsa om våld, och särskilt sexuellt våld. Bönföll P om att bekräfta att slutet skulle bli lyckligt. Svaret blev "Så lyckligt det nu kan bli". Sant. Såg filmatiseringen av We Were the Mulvaneys" på Hallmark för några år sedan. Även den handlar om våldtäkt, då en "lycklig" familjs fasad rämnar efter att sonen våldtagit en tjej i byn, men jag minns inte hur det slutade. (Någon annan kanske gör det?) Minns också en understrykning jag gjorde i den för övrigt underligt intetsägande campusromanen I'll Take You There från 2003, tror jag. Ännu ett exempel på Oates skicklighet i skrivkonst när berättarjaget - en arbetarklass-men-universitetsstuderande tjej med svart pojkvän (= ajabaja på 50-talet) säger: "If you'd driven by, and noticed that couple, wondering who they were, they were us." Älskar sånt! Blir det Nobelpris, nån gång, Horace?


Finns inget bättre än brittisk bokhandel! P har nog inget emot att illustrera vår feel-good frenzy där i £6.99 och 3for2-yran. Chick lit-hyllan är en fest, men det blev inget sånt den här gången. Coming soon i Läsdagboken. Near you.