Otherwise Pandemonium - Nick Hornby

Penguin pocket fyller 70 år och firar det med 70 små, mycket små, novellsamlingar av författare som Nick Hornby, Zadie Smith, Hari Kunzru och Sue Townsend men också Camus, Flaubert och Steinbeck. Märkligt, jag stod på Waterstones i Edinburgh, tror jag, och letade i den stora kartongen med dessa små böcker à £ 1.50, men hittade inget av intresse. Kommer hem och läser recension hos Marika. Fasen, också. Det fick bli AdLibris. Jag letar ju skräck för tillfället och den första novellen av de två var perfekt till ändamålet.

Otherwise Pandemonium är en avdammad tänk om-novell om en kille som köper en begagnad video på loppis. Denna video visar sig ha magiska egenskaper då killen upptäcker av en slump att han kan spola sig fram till slutet på Letterman på TV:n, alltså spola sig in i framtiden! Han fortsätter att spola sig fram till nästa veckas basketmatcher och till nyheterna flera veckor framåt, men då får han se något han inte vill se... och därpå följer ett slags Douglas Coupland-scenario.

Novell nr två, Not a Star är nyskriven för ändamålet - och inte speciellt bra. En mamma upptäcker att hennes son har en mörk hemlighet. Kris. Försoning. Utveckling. Man måste dock beundra Hornbys förmåga att först gestalta först en nervös tonårskilles "jag" och sedan en medelålders kvinnas "jag", båda lika trovärdigt. För övigt_nej, men ok i väntan på att Hornbys nya, A Long Way Down, ska ges ut i pocketformat.

- - -
Imorgon: Irland. Letat lämplig litteratur i Bokkylskåpet. Det blev det omaka paret Jonathan Swift och Edna O'Brien. Interrobang.



Ett dröm-travel kit att ta med på resan från brittiska Aspinal.
Tyvärr krockar färgen med min röda resväskekollektion...

Språk för livet - idébok i språkdidaktik
Rigmor Eriksson och Annsofi Jacobsson

Trots att alla de här didaktikböckerna handlar om något jag är sysselsatt med nästan jämt: språk, undervisning, litteratur, ord o.s.v. är 'mental floss'- och 'thinking outside the box'-effekten påtaglig. Det var betydligt intressantare än befarat att läsa om sånt här på sommaren. Sverige verkar dock ha ett begränsat antal duktiga didaktiker eftersom samma namn återkommer i alla böcker. Jörgen Tholin talade varmt om Rigmor Eriksson i sin bok, och i alla böcker hittills har Ulrika Tornberg figurerat. Hon verkar vara en gigant, men hennes Språkdidaktik fanns inte på biblan. Förresten såg jag att Tholin skrev sin högstadielärobok A Piece of Cake med ingen mindre än Barbara Voors!

Av veckans böcker är Språk för livet den som ger allra mest handfasta och konkreta lektionstips och även här förespråkas Learner Autonomy som pedagogisk grundidé. Jag måste erkänna att jag inte är så bra på det. Älskar faktiskt att undervisa! Det var liksom därför jag blev lärare. Jag vill inte fastna i handledande, materialservande och loggboksläsande, men, jag ska kompromissa lite och bygga en egen modell av det jag läst.

I Erikssons och Jacobssons bok finns listor på vad man kan göra med en text, hur man kan jobba med grammatik i kontext m.m. Ler stort åt idén att leka modevisning på franskan när man gått igenom adjektivens böjning och placering. Röja en catwalk på med cool fransk musik och overheadlampan som strålkastare, och så berättar kompisarna om varandras kläder: - Pernilla porte une jupe bleue et un débardeur rouge... Roligt! Att låta två klasser på olika skolor skriva brev till varandra verkar inte heller så dumt. Engelskundervisningen börjar alltmer likna svenskundervisningen och det talas om processkrivning. En sak jag har funderat mycket på är flexibilitet vid bokredovisningar. Ständigt dessa tråkiga recensioner. Här föreslås att eleven redan efter 20 sidor ska välja ut ett citat och kommentera det. Sedan jämföra med kompisarnas val och tankar. Bra!

- - -


Tholin och Tornberg i all ära. Igår kväll påmindes jag om vilka som är mina verkliga ledstjärnor. Simone de Beauvoir och Jean-Paul Sartre. Som genom ett under slötittade vi igenom TV-tablån 2 min innan en känd , men sällan sänd 60-talsdokumentär om dessa två skulle börja på TV5 Europe. Efter lite kalabalik fick jag i ett tomt band i videon och spelade in. Jag skrev min C-uppsats i franska om dem och tyckte att jag kom dem mkt nära i mitt arbete med att jämföra deras respektive självbiografier, men jag har aldrig hört deras röster förrän nu! De Beauvoir hade en raspig men feminin röst och Sartre kedjerökte men pratade samtidigt i 10-minutersutläggningar om varje liten fråga. De levde och verkade i Montparnasse. Bodde aldrig ihop, men åt lunch ihop varje dag och jobbade sida vid sida - men inte ihop - varje dag kl. 16.00. De umgicks från universitetstiden - inte utan problem och intriger - i över 50 år fram till Sartes död och nu ligger de begravda tillsammans. Besökte graven för första ggn under Parisresan i april. Eleverna tog jag till Père Lachaise, men på hemvägen passade jag på att själv kolla in Montparnassekyrkogården. Värt ett besök!



Nu fick jag förnyad energi att läsa Det andra könet. I dokumentären tillfrågas Simone om hon verkligen kunde skriva trovärdigt om kvinnlighet och moderskap när hon aldrig blev mor själv. - Absurt, svarade hon bara. Isåfall skulle biologer inte kunna skriva om t.ex. korpar eftersom de inte är korpar själva.

För några år sedan visade SVT en annan lysande dokumentär om Simone de Beauvoirs förhållande med amerikanen Nelson Algren. Dokumentärer kan ju vara lite yada yada, men inte om man verkligen beundrar personen i fråga!

I huvudet på en elev - Inger Bergström, m.fl. i STRIMS-projektet

STRIMS-projektet var en undersökning av de STRategier vid Inlärning av Moderna Språk, som svenska skolelever använder sig av i engelska, franska, spanska och tyska. Utvalda, eller självutvalda lektorer, adjunkter och andra pedagoger började engagera sig i det här projektet redan läsåret 1987/88 och undersökningarna skulle sträcka sig över många, många år. En av fördelarna var då att de kunde följa elever i stort sett hela skolgången och se deras språkutveckling.

STRIMS-projektet resulterade i en rapport på 900 sidor. Den här boken från år 2000 säger sig i baksidestexten vara både "nedbantad" och "lättsmält" och det stämmer att den till omfång bara är en tredjedel, och klart är att den är mycket mer än bara en torr rapport, men ändå den mest akademiska av de didaktikböcker jag läst i veckan. Jag kände igen många termer och begrepp från en bra sommarkurs i svenska som andraspråk jag gick för många år sedan; field independence, code switching, turn-taking. Jag lärde mig också några nya under läsningen. tänk om man skulle gå fram till eleverna i klassrummet och säga: - Jaså, Peter, din copingstrategi är 'avoidance' idag, eller: - Så trist, Ida och Katarina, att det blev det ett 'breakdown' i er konversation eller - Ajabaja, Fia, var försiktig med din 'floor-holding' idag.

Jo, jag håller verkligen med om att man får tränga in "i huvudet på en elev", men det man får veta är väl inte så värst nytt och chockerande. Jag kommer ihåg att jag lånade den här boken under lärarutbildningen och då gav den inte mig ett skvatt. Nu däremot kan jag både förstå och nicka instämmande åt det jag läser. Mitt mål den här veckan är att hitta nya uppslag till lektionsplanering och aktiviteter i klassrummet och jag hittade en del även i den här boken.

- - -
Den givna uppföljaren måste ju bli I huvudet på en lärare.



Tre sommarlediga engelsklärare, en semestrande IT-konsult och lilla T, som upplever sin allra första sommar! Det har varit så vansinnigt varmt de senaste veckorna, men som synes på första bilden kom det en typiskt svensk svalkande skur, sen sken solen igen. Kanske är det det vita regnet som Lundell skrivit en låt om?

Sommar-Växjö är så litet att "alla" går till PM. Jag råkade ut för ett nytt fenomen i fredags. När jag minglade med kompisar jag inte sett på ett tag och berättade om något som hänt eller ngt jag gjort sade de hela tiden "Jag vet! Jag läser din blogg!". Bra eller dåligt? Livet är ju så mkt större än utrymmet i en blogg.

Att lära sig lära - engelska - Jörgen Tholin

Dagen D, som i didaktik. När ska man egentligen som lärare läsa sånt här? Inte orkar jag det mitt i terminen och det tar emooooot att sätta sig i solstolen och läsa om skolan. Botaniserade lite i biblans språkdidaktikhylla tidigare i veckan och tänkte gå hem och browsa lite inför hösten. Jag hade inte räknat med att sträckläsa från pärm till pärm!

Har haft förmånen att lyssna till f.d. högstadieläraren, f.d. LMS-ordföranden och numera pedagogikprefekten Jörgen Tholin som plenarföreläsare både på LMS Riks-språkdagarna och vår lokala språkdag i LMS Kronoberg. Han är seriös och kunnig och presenterar sina idéer och analyser i ett slags snälla sarkasmer. Det visade sig att han skriver likadant som han talar så det var ett nöje att läsa den här handboken i Learner Autonomy.

Både boken och metodiken borde kännas daterade då den skrevs -92, på allmän/särskild-tiden, på sifferbetygstiden och före Internetrevolutionen. Ändå känner jag mig smått frälst! Har fått massor av nya, konkreta idéer.

Första D-dagen gav blodad tand, så nu går jag vidare med I huvudet på en elev, en rapport från en undersökning om elevers strategier vid inlärning av moderna språk.

- - -
Tyvärr kommer man för alltid minnas den här dagen som dagen då London bombades. Hemskt. Förfärligt.

Varför har inte vi i Sverige en lika bra tidning om böcker som den här? Jag talar om amerikanska Book Page, gratistidning som medföljde vår beställning av webdesignböckerna från Books-a-Million. Mkt bra. Thanks-a-million!

Mycket Harry Potter, så klart, men bortsett från det läste jag under rubriken 'beach reads' om John Irvings 11:e och senaste roman Until I Find You. Recensenten säger "As in all of Irving's books, the characters are strikingly real in their flaws and lovability, and they have something to say to everyone." Ja, karaktärer och 'story-telling' är Irving oslagbar på.

Har någon läst Neil Gaimans American Gods? Den väntar i mitt Bokkylskåp, men jag är rädd att jag inte kommer att förstå mig på den. Nu vill jag genast läsa den för Book Page berättar att i september kommer uppföljaren Anansi Boys. Från en engelsk littkurs minns jag vagt termen 'anansi' om trickster-karaktären som typisk ingrediens i post-colonial fiction. Finns det förresten någon bättre låt än Skunk Anansies 'Weak'?

För er som liksom jag gillade The Secret Life of Bees av Sue Monk Kidd finns nu en liknande coming-of-age roman som utspelar sig i den amerikanska södern; Broken as Things Are av Martha Witt. Verkar minst lika bra! Book Page rekommenderar den på sin "böcker-lämpliga-för-bokcirkel-sida".

Bra tidning, den där Book Page. Vad finns det för 'litterära magasin' i Sverige nu för tiden egentligen? Jag prenumererar som bekant på SvB men det är mer branschnytt än boknytt.



Idag har jag varit Kalmar med Sandra. En grej vi har gjort ett par ggr om året i många år nu; shopping, lunch på Ernesto och fika på bryggan bakom Baronen. Våra träffar är inspirerande i sig då det alltid blir bokcirkel, filmklubb och pedagogiskt café med didaktiskt utbyte och - naturligtvis - mycket oseriöst också...

Är ju uppväxt på västkusten, men gillar även östkusten, och nu bor vi mittemellan. Frågan är om det är praktiskt eller opraktiskt. Som Halmstadbo i exil får man alltid frågan 'Saknar du inte havet?'. Ibland. Förra sommarens devis var 'Ett hav i veckan'. Så blir det nog inte i år, (men nästan). Satt och kontemplerade Ölandsbron igår och sörjde att det inte blir Byxelkrok i aug i år. Men, ser så klart fram emot att leva som Montpellier-bo i 2 veckor istället. Gotland blir det iallafall, som vanligt, och då kör ju färjan förbi nära Blå Jungfrun och Byxelkrok. Jag ska vinka till er, Hanna och Erik!

The Girlfriend - R.L. Stine

I bokhögarna hittade jag en snabbläst ungdomsbok från 1991. Den handlar om den amerikanska tonårskillen Scotty. Med cheerleaderflickvän sedan många år, en plats som quarterback i skollaget och en plats på Princeton som väntar inför höstterminen har han ett perfekt helylleliv. Vad kan gå snett?

Jo, när flickvännen Lora är bortrest en helg träffar han en annan tjej, Shannon. Efter en natt hemma hos henne bestämmer Shannon sig för att hon är Scottys nya flickvän, och hon vill ha honom för sig själv till varje pris.

Scotty är inte alls intresserad. Han skäms. Han är livrädd. Shannon tvekar då inte att förfölja honom, lemlästa hans husdjur och sätta hans bil i brand m.m. för att straffa honom när han inte gör slut med Lora. Hur länge ska hon fortsätta tyrannisera honom? Vad skulle hända om allt kom fram? Vad gör man i en sådan här situation?

The Girlfriend är en billig och klyschig liten sak, med mönsterenliga cliffhangers i slutet på varje kapitel, skriven av någon som kallar sig R.L. Stine och verkar ligga bakom en veritabel massproduktion av liknande böcker. Jag föreslår som alternativt pen name i den här genren Mr. Inte Stine eller Mr. Cele Stine...

Jag tror säkert att den här storyn går hem hos ungdomar. Det är inte helt ovanligt att kärlek går snett, men fy så skamligt att prata högt om. Svenska ungdomar gillar den här highschool-miiljön med hemtrevliga inslag - kända från TV - som homeroom, homecoming och bilhångel och för de riktigt klarsynta, en jädra dubbelmoral. Jag blir så förbannad på det sätt som Shannon framställs på. Först som en sexig vixen, sedan som en madwoman och slampa från de delar av staden som människor av Scottys samhällsklass inte besöker så ofta. Lille Scotty är det bara synd om och hoppas att lilla ljuva Lora inte anar vad han gjort. Så blir allting bra.

Anledningen till att jag själv skaffade den här boken var omslaget. Mkt snyggt i glansigt rött och svart. Teasern eller taglinen, eller vad det heter, är en pastisch på ett nursery rhyme - det bästa. Här står: "When she was good, she was very good... But when she was bad, she was murder."

... och favoritramsan är:
"There was a little girl
Who had a little curl,
Right in the middle of her forehead.
When she was good,
She was very, very good,
But when she was bad, she was horrid."

Belyser också det faktum att 'forehead' faktiskt rimmar på 'horrid' på real UK English.

Stackars tjej, Shannon. Utnyttjad, ensam, (och, naturligtvis, djupt störd... visst).
Apropå ensamhet, såg ni den lilla pärlan till film vid den underliga tiden 18.15 i söndags? Flickan på cafét/ The girl in the café Den sändes som en slags mediaupptakt till G8-mötet, men där var det två outsiders som fann varandra, ett litet tag iallafall. Men den stora frågan var: - Ska G8-mötet 2005 föra med sig riktigt stora beslut, som verkligen utrotar fattigdomen i Afrika?


Bill Nighy känns igen från Love Actually och Kelly McDonald från Trainspotting.

101 expériences de philosophie quotidienne - Roger-Pol Droit

Det var riktigt jobbigt att ta sig igenom andra halvan av den här boken, d.v.s. läsa i detalj om ytterligare ett 50-tal vardagsfilosofiska experiment. Jag började den 25 mars och om jag hade läst - och utfört - ett om dagen, som jag tänkte från början, hade jag varit klar igår. Tyvärr har jag inte testat ett enda, eller om jag har det har det varit av en slump. Ett urval av de senaste experimenten.

Ecouter les ondes courtes.
= Lyssna på kortvågsradio. (Minns Radio Luxembourg från barndomen. Är denna teknik relevant nu med internet och streaming o.s.v?).

Chercher un aliment bleu.
= Se om man kan hitta något blått att äta.

Travailler un jour ferié.
= Jobba en dag när alla andra är lediga.

Sortir du cinéma en plein jour.
= Stiga ut från biosalongen mitt på dagen.

Descendre un escalier sans fin.
= Gå upp för en trappa och inbilla sig att den aldrig tar slut.

Disparaître à la terrasse d'un café.
= Sitta på en uteservering och låtsas att man är osynlig.

Ranger après la fête.
= Städa upp efter en fest (När alla vännerna gått hem...)

Min absoluta favorit är "Faire l'éloge du Père Noël." Det experimentet går ut på att man ska ta upp ämnet jultomten på en fest eller runt fikabordet på jobbet och verkligen försvara hans existens. Påstå på fullt allvar att tomten är underskattad, att han gör ett bra jobb och mycket gott för mänskligheten. Det kan ju bli hur komiskt som helst!

Även denna dag tillbringades i en solstol på Evedal. Sista sidorna av filosofiboken lästes igår kväll på Läsbalkongen, som fått tillskott av ett riktigt kitschigt träd med kulörta gummilyktor. (Bara på IKEA, Jenny, bara på IKEA...) Rätt gräsligt egentligen. Kan nog lika gärna vara julpynt. Lamporna lyser så starkt att trädet funkar som läslampa. Charlie har fattat fel. Istället för att meditera framför Buddhastillebenet sitter han och stirrar på det nya trädet. På de grå stenarna med kanjitecken står det "Fred" och "Energi". Det tillståndet råder inte alltid, då fiskmåsarna skränar, moppekidsen kör omkring på cykelbanan och grannen kör med sin vedklyv... På den bruna lilla trästenen står det "Whoever plants a garden plants happiness". Jag är kluven. Har inga trädgårdsmästarpretentioner, men känner pressen att vattna varje kväll och rycka gula blad. Minns Jo i Marian Keyes senaste, The Other Side of the Story. Hon sade "I hate pot plants. They're so needy."




Förslag på lämplig läsning där i ego-fåtöljen en mörk och sval sommarkväll mellan kl 23-24? Alkemisten, kanske? MOHAAHAAHAA

Paradistorg - Ulla Isaksson

En svensk klassiker, uppenbarligen , eftersom Bonniers bemödat sig om att ge ut den i delfinserien. Boken är från det magiska året 1973, magiskt för mig för att jag föddes då. Intressant att få en samhällsanalys från den tiden. Vissa saker är SÅÅ 70-tal: huvudpersonen Kathas vuxna dotter är en vilsen hobbykeramiker med dotter som är nyckelbarn, Kathas väninna är missförstådd kulturarbetare. De går klädda i 'byxdress' och vid festliga tillfällen äter avokado och oxfilé, med rosévin till.

Själva 'Paradistorg' är en grosshandlarvilla på landet utanför Stockholm, där flera generationer sammanstrålar på sommaren. Jag fick redan från början bilden av att det skulle kunna vara 'den rika familjen' i samma lilla sommarsamhälle där Lotta från Lotta -böckerna tillbringade somrarna. Lilla Lottas största problem var väl hur hon skulle kunna få en dans med Paul på panget. Ulla Isaksson går längre och spränger tyllgardinsidyllen fullständigt. Paradiset har mycket mörka sidor allteftersom familjemedlemmar, grannar, vänner och bekanta avslöjar sina hemligheter bakom fasaderna. Det finns mycket att diskutera i Paradistorg; samhällskritiken i Aniaramotivet, psykologi, klass, kön, coming-of-age, och socialrealism med skilsmässa och självmord. Lite onödigt nattsvart, kanske. Det var väldigt många personer att hålla reda på. Tyvärr har personregistret placerats längst bak i boken. Helt fel! Man kan ju inte titta på listan utan att se hur boken slutar.

Det gläder mig att hitta subtila litterära referenser till dåtidens 'stora' böcker. Katha säger bl.a. att samhället rustar för nya 'barnkorståg' och att hon ibland känner sig som om hon vore helt ensam, innesluten i en 'glaskupa'. Jaha, jaha, där har vi både Kurt Vonneguts Slaughterhouse-Five och Sylvia Plaths The Bell Jar. Ulla Isaksson dog år 2000, men var produktiv som författare och ligger bl.a. bakom en stor Elin Wägner-biografi och manuset till Ingmar Bergmans Jungfrukällan. Paradistorg har också blivit film, med Sif Ruud (Alltså, kolla in den kvinnans filmografi på imdb. Imponerande!).

Det blir medelbetyg. Jag hade väntat mig mer av boken, då jag hört att den verkligen tillfört mycket, nästan förändrat livet, för vissa läsare. Favoritscenerna för mig i Paradistorg var miljöbeskrivningarna av något så trivialt som att gå ner i källaren i ett gammalt, välbekant hus på sommaren och hämta en syltburk, eller att leka på vinden och rota i utklädningslådan med grannungarna. I boken gjorde de det till tonerna av en trattgrammofon, och för er friends, som oroat er för att jag inte ska ha hittat White Christmas* med Bing Crosby på stenkaka lagom till glöggpartyt i december, kan jag tala om att ni kan genast sluta med det. Idag hittade jag den på den stora loppisen i Moheda (det var _kö innan _insläppet och människor i alla åldrar_sprang in och ryckte åt sig trasmattor och annat...). £ 6.99 i all ära, men här kostade stenkakorna 3.33 SKR eftersom det var 3 för 10. Hittade också 'I love Paris' med Cole Porter och en del andra. 'Stormy Weather' med Sonja Hedenbratt, och alla Calle Jularbo och Jesus-plattor fick dock ligga kvar i backen, tyna bort och lukta illa. Suffer, baby, suffer.


Ca 6 mån till julafton, eller hur var det?

Usch! Svensk Bokhandels 'Höstens böcker' har kommit. Bokmässeprogrammet har kommit. Postorderföretagen skickar väl ut sina höst- och vintermodekataloger före midsommar. Jag VÄGRAR befatta mig med sånt före mitten på augusti, tidigast! Carpe Diem, säger jag bara. Det är _fortfarande Evedalsväder, och inte så överdrivet med folk. Mest sådana som jag, stillsamma vuxna, som ligger ensamma på en filt och läser. Jag brukar skryta med att jag inte är det minsta 80-talsnostalgisk, men var tvungen att le lite åt glamlektyren hos damen på filten bredvid:

Ni läste väl om tuffa Lucky på den tiden?...och Mistrals dotter, och Klassträffen och hela tantsnuskgänget.

Hur många läste Lotta-böcker som unga då? Jag plöjde igenom mina mostrars kollektion några gånger, men föredrog de roliga Jolly-böckerna, och lite Kitty, och Hemliga Sjuan...

- - -
Otherwise Pandemonium...är titeln på en liten, mycket liten bok med två noveller av Nick Hornby. Efter recensionen hos Marika kastade jag mig på
AdLibris -knappen. Dels är det roligt att läsa en ny Hornby i väntan på att den senaste, A Long Way Down, även ska komma i pocket, dels samlar jag på skräck nu inför ett projekt jag berättar om senare.

På skrivbordet och i pappershögarna är det inte fullt så mycket pandemonium som tidigare i veckan. Det artar sig. Det artar sig.





* Pratade med min lillasyster om detta. Att det nog inte är så lätt att leva med systrarna Malmer. Vi får blixtvisioner av nya projekt när man minst anar det, sätter upp snabba mål, och ser till att genomföra det pronto. Omgivningen hänger inte alltid med. För min del kan det vara en Vädursgrej också. Men det gör livet så mycket roligare!

Har läst färdigt Paradistorg, men Marika gillar inte spoilers, så jag avvaktar lite med att skriva om den. : )

Är inte bara 'between books' utan också 'between jobs', bokstavligt talat. Det innebär att jag har alla jobbpärmar, böcker och annat material hemma just nu och det är minst sagt trångt och stökigt i arbetsrummet. Som vanligt tänker jag "I år. I år ska jag ha koll på mina papper inför höstterminen." Som vanligt tar det emot att jobba med sånt här när solen skiner. Idag köpte jag iallafall 10 tidskriftssamlare. Det kanske kan leda någonstans.



Ett annat välkommet tillskott på den fronten var Pilaster-bokhyllan från Svenssons i Lammhult eller Källemo, om man så vill. Mahognybets. Köpte den på ett k(l)ick i deras e-butik och den levererades vid dörren två dagar senare. Inte illa! Pilaster placerades i ett outnyttjat hörn av hallen, men nu är frågan vad jag ska fylla den med. Ni som har en likadan, vad har ni för böcker i er Pilaster? Kokböcker är uteslutet - för långt till köket - men coffee-table-böcker? Konstböcker? Inbundna? Pocket? Berätta!


Charlie tyckte också att det var ett roligt paket. Han trodde jag hade beställt en 2.10 m lång kattunnel...

Kanske passar det med franska böcker, som ändå har titlarna åt "fel" håll? I ett Sköna Hem-reportage hade en familj sina skor i en Pilaster. Det är ju mord! John Kandell hade den goda smaken att designa inte bara den fiffiga och ståtliga hyllan Pilaster, utan även stolen Camilla... som lär kunna beses i en designutställning på Länsmuséet i Halmstad i sommar. Samma ställe som hyste Gyllene Tider-utställingen förra sommaren. Det ska jag absolut kolla in nästa gång, men nu blir det nog inte förrän vecka 29.

- - -
Just nu pågår Live 8 -galan på TV. I Skottland åkte vi förbi golfbanan Gleneagles, som redan då - flera veckor innan G8-mötet - var omringad av skräckinjagande 'razor fence'-rader. Ikväll ska jag ge 'Karl för sin kilt' och Glenbogle en chans, men exakt samma tid börjar 'Desperate Housewives'-repriserna på en annan kanal, och sedan 'Bowling for Colombine'. Wow! Jag tror jag ska bli TV-tittare igen.

Vad var det jag läste? Så hette en erbarmligt tråkig gul bok vi hade på lågstadiet för att träna läsförståelse. Idag börjar juli månad, vilket betyder att sex månader, eller halva /läs/året gått (och att det är 6 mån kvar till jul, tänker alla misery-guts ). Tänkte att det skulle vara kul att ta en titt på vad jag läst hittills:

Totalt antal lästa böcker 1 jan - 30 jun: 43 st
varav
böcker på svenska: 17 st
böcker på engelska: 21 st
böcker på franska: 4 st

Kanske är detta inte helt PK, med tanke på den lag som införs idag, men ändå:
Böcker skrivna av kvinnlig författare: 14 st
av manlig författare: 28 st

Kommentar:
Det ser ut att bli svårt att slå förra årets rekord med 137 lästa böcker, ändå har jag multitaskat med ljudböcker och allt. Men så har jag också, p.g.a. littkursen, gett mig i kast med tegelstenar som Brott och straff, Aeneiden och Den gudomliga komedin. Fortfarande majoritet manliga författare. Är det det som är kanon? Döda vita män? Rousseau, Vergilius, Dante, Dostojevskij... Nu sträckte sig kursen bara fram till 1870, men vad kommer sen? Det vet vi ju.

Många kvällar har jag varken orkat eller hunnit läsa i vår och det har inte känts bra att gå miste om den där lustläsningen. Å andra sidan har jag tränat varje dag, eller nästan varje dag och det är också en typ av välbefinnande. Alla bloggare vet att själva bloggskrivandet - och bloggsurfandet - tar sin lilla tid, även om det är en mkt angenäm sysselsättning. Då återstår TV-tittande som "time-suck", och det har jag totalt rationaliserat bort under de här åren. Inte ens Oprah kollar jag på, (mer än på loven....hehe) men jag kan ibland sakna en sån där riktigt bra TV-serie, som 'This Life' eller 'Felicity'. Försökte med 'Vassa saxar' efter säsongspremiären, men det var ett riktigt pekoral. Tacksam för att 'Little Britain' livat upp Sundayitis-kvällarna i vår.

Nyss satt jag och klagade på avsaknaden av fransk input. Det kanske hjälper att läsa mer än 4 franska böcker på ett halvår... Fy på mig! Fnac:ade ju ett riktigt groovy fnac -paket för inte så längesedan.

Måste avsluta med den obligatoriska topplistan:
5 bästa böckerna jag läst i år:
1. The Sheltering Sky - Paul Bowles (med tillhörande film blev det en totalupplevelse)
2. Becoming Strangers - Louise Dean (debutant!)
3. The Catalpa Tree - Denyse Devlin (debutant!)
4. Kiss My Tiara - Susan Jane Gilman (vass!)
5. Me talk Pretty One Day - David Sedaris (rolig!)

...och allihop var engelskspråkiga. Slutsats?


Just det, sparar även tid på att tillbringa väldigt lite tid i köket, tack och lov, Men ikväll gjorde jag faktiskt det! När Camilla lagar mat står Fantomen stilla. En sommarsoppa på vattenmelon: V. spicy, inte alls sötsliskig, som man skulle kunna tro. Såååå gott. Perfekt som förrätt på sommarfest:

Melon-gazpacho, 4 pers.
1 medelstor vattenmelon
1 msk grovriven ingefära
1 liten röd chili
1/2-1 msk socker
saft och finrivet skal av en lime
2 msk koncentrerad kycklingfond (eller grönsaksbuljong)
1-3 msk grovhackad koriander
2 msk finhackad salladslök

Till garnering:
en klick lätt-crème fraîche, färska skalade räkor och rostade sesamfrön

Gör så här:
Skär ut 1 kg i kärnfria bitar av melonköttet (eller köp en kärnfri melon...).
Kör melonköttet i matberedare tillsammans med ingefära, chili, socker, limeskal, limesaft, fond (var lite försiktig med mängden fond, Camillas anm.) och örter.
Blanda ner salladslöken.
Smaka av. Ev. behövs mer lime eller socker.
Låt stå och dra i kylen minst en halvtimme innan servering. Voilà!


Om man sparar lite melonkött kan man kanske göra en god drink också, och ha riktigt roligt under matlagningen!? Interrobang. Sliánthe mhath.