Further Under the Duvet - Marian Keyes, 2005

Marian Keyes äger fortfarande chick lit-genren. Ingen tvekan om det. Den nyutkomna krönikesamlingen, uppenbarilgen marknadsförd som en fortsättning på Under the Duvet, är förpackad ett oemotståndligt godisrosa och glittrigt fodral. Som gjort för att läsa en krönika varje kväll för att få ett gott skratt om dagen i flera veckor. Det finns människor som kan gå omkring med en kexchoklad eller Läkerol i handväskan i flera veckor och äta lite då och då, men det har jag aldrig kunnat och följaktligen blev det fullständig frossa och sträckläsning av de 400 sidorna.

Keyes unika "comedy about dark issues"-koncept håller i sig, men är inte riktigt lika trovärdigt nu när hon i egenskap av stenrik tant "reser" världen över på promotionturnéer och ena dagen idkar Pradashopping eller går på spa och andra dagen besöker barnhem.

Byrålådan, då? Jo, många krönikor har mycket riktigt publicerats tidigare, oftast i Marie-Claire, t.o.m. en från senaste septembernumret. De sämsta har inte publicerats tidigare, bl.a. novellen om en kvinnlig rymdvarelse som söker skådespelarjobb i Los Angeles...ehh? En annan novell var mkt bra, om en misshandlad kvinna som ligger i koma på sjukhuset och funderar på om hon ska vakna upp eller inte. Keyes skriver också vidare på historien om sig själv, d.v.s. hur hon tog sig ur alkoholmissbrulet och hur hon blev författare. Andra krönikor har en betydligt mer uttalad feministisk ton än tidigare. Feminism with a twist, eftersom det är Keyes som skriver:

- "What feminism needs is a make-over, along the lines of the New Labour one (but without losing the core ideology, of course).
For example, did you know that you can be a feminist and
a) wear pink
b) have sex with men
c) enjoy a good laugh
Amazing, no? As long as you believe you're entitled to the same rights as everyone else (i.e. men) you're a feminist. See, that's not so bad, is it? In the words of that bard and visionary, Adam Ant: There's nothing to be scared of."

Adam Ant! Stand and Deliver! Oh, that bard... Andra favoriter var Mammy Walshs fejkade 'problem page', och Keyes egna Topp 5-argument "varför man alltid behöver nya skor och handväskor". Om det senare:
- What else are you going to carry your Maltesers in? Brilliant!


Se bilder nedan från Dún Laoghaire, där Marian Keyes bor, utanför Dublin. Kanske shoppar Marian Keyes på River Island på Grafton Street ibland? Hur kan hösten gå snett med dessa glada skor?

Den här veckan har hösten kommit på allvar, med krispigt kalla morgnar med sol eller regn, blåst och gulnande löv. Trodde vi mötte sista glimten av sommaren i Halmstad förra veckan, men igår fick jag lite till: Första tjejfesten på nya jobbet och kollegorna kidnappade nygifta kollegan I på Bishop's för att sedan åka ut till kollegan K:s fantastiska hus vid Evedal. Huset är granne med kursgården Annevik, där jag varit förut med elever, men det stora,vackra, gula huset är bara en liten lort jämfört med K:s. När vi klev ur bilen tänkte jag: - Madicken! Huset var kanske rött i sagan, men jag har alltid tänkt mig herrgårdsgult. Var det möjligen gult i TV-serien? Bilden blev komplett med ett litet rött hus närmare vattnet, där Abbe bor, naturligtvis.

Trots utedass, sjövatten i kranen och dålig isolering är huset en Sköna Hem-dröm, med fungerande originalkakelugnar från 1901, stora fönster, vackra spegeldörrar, pigkammare, roliga prång och högt till tak. Vi trängde ihop oss i den lilla runda bastun på tomten och sedan kastade vi oss i Helgasjön. Den 16 september!
Pilutta er.


Lördagen fortsatte lika underbart med träning: åter till traditionerna med Powerspinn kl. 12 med 75 min styrketräning och spinning. Hade tänkt slacka lite eftersom jag varit och är ganska krasslig, men en elevs mamma och en elev var på samma pass, så det passade sig inte. Efteråt sken solen så ljuvligt att jag "gick runt sjön" - ett begrepp bland Växjöbor. Avser absolut inte den gigantiska Helgasjön från igår, utan en 4 km-promenad runt Växjösjön mitt i stan. Etymologiskt betyder Växjö just "vägen där sjöarna möts" och det gör stan så vacker! Växjösjön har blivit allt mer uppiffad och tillrättalagd med åren. Nu finns stränder och sköna grusstigar som alternativ till asfalten, estetiska laguner och en massa fina broar, bänkar, bryggor och boulebanor längs vägen. Man träffar alltid någon man känner, men jag har planer på att göra det till en antisocial CD-boksrunda, eller lyssna på P3:s Roll-on, som Pamela.


Både jag och Charlie försöker ta vara på varenda solstråle även om vi är höstmänniska resp. höstkatt och älskar att ligga i soffan och äta godis resp. kattgodis. Nu i em är det just soffan, godispåse och franska Marie Claire som gäller! Det är ett mirakel att man kan köpa den för 30:- på Punkten.
Kul kompetensutveckling!

Den glada nyheten om Bodil Malmstens blogg måste få en egen post! Vilka fler (bra) författare bloggar? Svara här genom att lägga in en kommentar med webadressen. I somras hamnade jag hos Peter Englund. Han hade just städat i sin skrivarlya och lagt in en bild på rummet. Sympatiskt! Precis sånt man vill veta om sin favoritförfattare. Inte för att jag läst några av hans böcker, men ändå.

Så fick man en ny "morgontidning" med senaste nytt från Finistère eller författarstockholm. Den uppmärksamme storstadsbon kan då och då se Bodil på buss nummer två till Hedengrens bokhandel t.ex. Tack vare bloggen kan vi andra se det för vår inre syn. Stort tack, Johanna.

Kanske är det en pseudonyhet att Bodil ska köpa en ny duffel, men hos mig väckte det gymnasieminnen. I min humanistklass var det trendigt att läsa Bodil Malmstens B-ställningar och gå omkring i duffel... Den sanna definitionen av kult: att man ändrar sitt beteende eller sin livsstil efter läsningen.

Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån
- Bodil Malmsten, 1994

Bodil! För länge sedan bestämde jag mig för att utforska hennes författarskap ordentligt, med andra ord läsa allt hon skrivit, inklusive alla krönikor i Femina (saknar dem!). Det går långsamt, men en och annan bok varje år blir det.

Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån var Bodil Malmstens första roman och den skrevs så sent som -94. Tidigare, när jag sett titeln i hennes bibliografi, har jag alltid tänkt att titeln syftade på henne själv - en desillusionerad Bodil i full färd med att planera flytten till Finistère och lämna Sverige.

Helt fel! Här är berättarjaget en man: medelålders Maurice Lind, a most unpleasant man: dramatenskådespelare och praktsvin. Han har bedragit alla i sin omgivning och står ensam i ett på många sätt blåsigt Stockholm. Det är helt klart en höstbok, men alldeles för mörk för min sinnesstämning just nu. Synd att författaren avvaktar ända till sidan 360 innan man anar en enda liten sympatisk glimt i denne vedervärdige mans karaktär. Å andra sidan bor det nog en Maurice i oss alla i vissa faser i livet då man tappar masken, står där och försöker skrapa ihop sina krossade illusioner. Ge upp eller gå vidare. Do or die.

Det bästa med Malmsten är språket och alla mysiga litterära referenser, resminnen, konst, samhällskritik, andra åsikter och allusioner som poppar upp här och var. Den här gången log jag igenkännande åt båtresa från England till just Dún Laoghaire, Londonsemester, Frankrike, Edward Hopper-tavlor, Sartrecitat: Helvetet är de andra, Emily Dickinson-dikt: Will there really be a morning, is there such a thing as a day... och Dylan Thomas Do not go gentle into that good night.

Namnet Maurice fick mig att plötsligt minnas en superrolig replik ur Alexandre Jardins roman Fanfan (som även finns som film med Sophie Marceau). Det var en dam, som blev förbannad på sin man och skrek: - Maurice, tu as un Spontex au lieu d'un cerveau! ung. = Maurice, du har en Wettexduk istället för hjärna! I min clamor for glamour på diskbänken här hemma köpte jag Spontex rosa salsaversion av en vanlig kökssvamp. Bara i Montpellier, barn, bara i Montpellier.

DiskbänksOrealism.
Nu ska jag se dubbelavsnittet av Desperate Housewives.

Att lyssna på Sophie Zelmani är som att läsa en god bok. Språket är så vackert och tydligt och atmosfären fångar mig alltid. Igår efter föräldramöte och avskedscappuccino med Pam på Palladium blev det Going home i bilstereon going home till Halmstad i Mr Pelz nya BMW. Kollade in mammas och Håkans nya trendiga hus. Takhöjden är 4 meter och jag stod länge och drömde upp ett bibliotek med stege... Senare under kvällen blev det kräftor, vin och solnedgång på stranden. Vilken fantastisk vecka, trots att jag egentligen varit rejält sjuk hela tiden!

Like mother like daughter. Vi gillar resor, inredning, nya projekt och sociala evenemang. Helst allt på en gång. Flow!

Åh, de där ögonblicken med eleverna, då man får bekräftat att lärare är världens bästa jobb! En av naturettorna i Engelska A förverkligade min vision om att dramatisera en annan av mina favoriter: William Somerset Maughams Appointment in Samarra från 1933. Jag är inte mycket för långdragna projekt med grupparbeten som inte leder någonstans så det fick bli en snabb ad hoc-grej när det var 20 min kvar av lektionen. Ändå hann vi spela upp den 3 ggr och aktivera precis alla i klassen. Först läste vi den korta texten många, många gånger både tyst och högt och översatte varje ord tillsammans.

An old legend tells of a merchant in Bagdad who one day sent his servant to the market. Before very long, the servant came back, white and trembling, and in great agitation said to his master, "Down in the market place I was jostled by a woman in the crowd, and when I turned around, I saw it was Death that jostled me. She looked at me and made a threatening gesture. Master, please lend me your horse, for I must hasten away to avoid her. I will ride to Samarra and there I will hide, and Death will not find me." The merchant lent him his horse, and the servant galloped away in great haste.
Later, the merchant went down to the market place and saw Death standing in the crowd. He went over to her and asked, "Why did you make a threatening gesture at my servant?"
"That was not a threatening gesture," Death said. "I was astonished to see him in Bagdad, for I have an appointment with him tonight in Samarra."

Sedan hämtade jag the props:
1. Döden fick bära den svarta plast-trenchcoaten från Mango, som alltid hänger längst in i min garderob + en överbliven häxhatt från Halloweenpartyt förra året.
2. VFG är til stora delar ett idrottsgymnasium, så två uppochnervända innebandyklubbor fick tjänstgöra dels som dödens lie och dels som häst, med ett enkelt hästhuvud påträtt på bladet. (material: två bruna papper, sax och en häftapparat, tidsåtgång: 1/2 minut)
3. The merchant blev finklädd med Mr Pelz WM-dataslips.
4. The servant gick till marknaden med den röda varukorgen, som jag brukar bära mina böcker i.
5. Två elever spelade vägskyltar med pilar till Bagdad resp. Samarra.

En elev var uppläsare, aktörerna agerade ordlöst, resten var entusiastisk publik och vi hade väldigt, väldigt kul!


"Before very long, the servant came back, white and trembling..."

"Master, please lend me your horse, for I must hasten away to avoid her. I will ride to Samarra and there I will hide, and Death will not find me." The merchant lent him his horse, and the servant galloped away in great haste..."

Nästa lektion går vi vidare och tittar på hur appointment in samarra-motivet återkommer i livsöden som "Hon överlevde World Trade Center, men dog i flygkraschen över New York några dagar senare" eller "De överlevde tsunamin, men..." eller "Hon gick oskadd upp ur Londons tunnelbana, ringde pojkvännen och berättade, för att sedan ta buss nr 30 hem..." Många ungdomar har en stark tro på ödet har det visat sig.

O
n the road läser jag nu igen med en samhällstvåa. Extra lägligt i år eftersom Coppola håller på att filmatisera, men varför Brad Pitt i huvudrollen? Varför? Varför?


O
mslagsbyte på min absoluta favoritbok Slaughterhouse-Five. Från S/F och andravärldskrigsbrun till peace & love-groovy!


O
mslagsbyte på Dear Nobody. Från hit till Harlequin. Synd!



O
mslagsstöld av förlaget bakom Vildängel .

O
förskämt att försöka kopiera atmosfären från Vit

O
leander


O
nt i halsen och feber har jag haft hela veckan men nu känner jag mig stärkt efter sovmorgon och en rejäl dos av

O
prah, med Trinny & Susannah!

O
vad kul det ska bli ikväll med besök av Pamela och Skottlandsreunion hemma hos Karin, men

O
lyckligt illa tajmat med föräldramöte imorgon bitti. En tröst är den fina lokalen: Palladium , där vi även hade uppropet för ettorna.

Jag "authortrackar" Marian Keyes och den här kom ut i handeln igår: Cracks in My Foundation. Bags, Trips, Make-up Tips, Charity, Glory, and the Darker Side of the Story: Essays and Stories. Ofta är "nyheterna" bara att någon av hennes böcker kommit ut i ny utgåva, men den här gången var det verkligen en sprillans ny bok! Synd att det ser ut som en uppföljare till Under the Duvet, d.v.s. resultatet av rensning i skrivbordslådan eller påtryckning av förlaget. Säkert har man redan läst alla krönikor i brittiska Marie Claire.

En dag i Dublin i juli tog vi DART-tåget en mil söderut längs kusten till Dún Laoghaire (uttal Dun'lery) där Marian Keyes bor. Något lila hus såg jag inte, men vi hittade en mysig italiensk restaurang (där hon och Tony kanske brukar äta?) och gick sedan ytterligare någon kilometer söderut fram till James Joyce-tornet och Sandycove. Strandpromenaden och villorna påminner om franska rivieran och utgör en ljuv kontrast till det skitiga Dublin.

Det var också i Dublin vi ovetandes bodde på samma gata som extrafarmor Fionualas jobb; The Belvedere High School. I miss her. Om jag får en dotter ska hon heta Fionuala. (uttal: Finula, med irländsk accent)

Har behållit vanan att kolla på franska nyheter nästan varje dag på France 2 (klicka på JT en vidéo). Igår var det bilder på stora översvämningar mitt i Montpellier. Affreux, ca. Samma kväll lade jag mig i soffan med senaste numret av lärartidningen Le francais dans le monde ner i brevlådan. Bland les fiches pédagogiques fanns en övning som gick ut på att analysera en turistaffisch för Montpellier. Parfait!
Le sud que j'aime.

Handbok i svenska - Gösta Åberg, 2001

Vad är svenska egentligen, frågade jag mig, och Åbergs bok gav mig svaret. Språkhistoria, språkriktighet, skrivregler och tips, svåra ord...

Litteraturvetenskapen gav omedelbar utdelning och redan i höst undervisar jag i svenska B. Kursen är väldigt rolig både att planera och genomföra, men också frustrerande eftersom man kan göra på tusen sätt och måste sovra, hoppa över, skynda förbi eller döda darlings. Det är ovant att prata svenska i klassrummet och ett och annat - Mais oui! eller - I see... slinker ur mig ibland.

Alla ni som söker här på lektionstips - be my guest!
Eftersom jag är ständig strateg och röda tråden-besatt började jag så här:

1. Lektion I: Dramatisk öppning: overheadbild på Victoria Beckham i Aftonbladet med pseudonyheten "Jag har aldrig läst en bok". Minidebatt. Slutsats: VB har inte gått i svensk skola och läst svenska B.
2. Presentation av kursen och en ultrasnabb resa i världshistorien genom litteraturen för att kolla förkunskaper. Elevernas kommentarer: '- Ska vi läsa om Odysseus?' och '-Ska vi typ läsa texter och sen prata om dem?' Låter kul.
3. Lektion II: Dito dramatik med snabbläsning av Expressen-artikel om att språket utarmas genom "de ungas" slarviga sms-språk. Minidebatt, sedan Tage Danielssons dikt "Livet är kort" BB, GB, TV... på OH. Första inlämningsuppgiften: skriva om hans dikt till modern version med CD, DVD, McD etc. Läxa: ta med ett barndomsminne.
4. Lektion III: Roligt seminarium där eleverna intervjuade varandra och berättade varandras barndomsminnen till Oprah-ljudeffekter som - Aaaaaaahhh... och - Nääääh... När tårarna torkat och skratten lagt sig: introduktion av läsprojekt med genretema barndomsskildring, för att få möjlighet att läsa några nutidsskildringar innan vi glider över på litteraturens barndom med Gilgamesheposet och dyl. Eftersom jag älskar antiken finns risken att vi aldrig hinner fram till 1900-talet! En stor anledning var också filmpremiären av Håkan Nessers Kim Novak... nu i september och många valde den boken ur inspirationshäftet. Andra fastnade för förstameningen i Angela's Ashes och den läsningen sammanfaller mkt väl med my dear colleague Emmas irlandsprojekt i engelska B med samma klass. Fetdiss fick Sartre, Pär Lagerkvist och Harry Martinsson, medan White Oleander och Me Talk Pretty One Day lockade några. Hurra! Resten läser Pojken som kallades det eller En komikers uppväxt.
5. Under tre veckors egenläsning och bearbetning kommer jag passa på att ge eleverna en litteraturvetenskaplig verktygslåda med begrepp som 'genre', 'prosa' och 'karaktär'. Det här blir bra, men sedan har jag inte bestämt om jag själv ska introducera epok för epok med lämpliga texter i urval eller om eleverna ska sköta arbetet i grupper och redovisa för varandra. Tips?

Ja, så roligt har jag det på min nya skola, VFG. (Det var ordet 'fria' jag fastnade för.)Några bilder från vad jag sysslat med de här första veckorna: Personaluppstart på Tjärö i Blekinge skärgård, camping i Tolg med samhällsprogrammet, lärt känna min sportiga S-klass - Sitting on the dock of the bay - och mitt skrivbord med utsikt över biblioteket. Vi bor lite längre bort på gatan. Det kan inte bli bättre!


En bonuseffekt med jobbyte är att man får tillgång till nya bokförråd. Tog hem Tunnel Vision, som utspelar sig i Londons tunnelbana.

Mer Proulx! Ständigt dessa sammanträffanden! Just nu visas The Shipping News på SVT. I Läsdagbokens begynnelse år 2002 läste jag boken och såg filmen. Så här skrev jag då:

"Uppfriskande både fysiskt och psykiskt att läsa denna Pulitzervinnare om en svag människa. En mjukispappa som blir enastående sedan hans omogna, otrogna fru kört ihjäl sig, och han flyttat till Newfoundlands stormiga kust kust med sin 60-åriga lesbiska och kloka faster. Typisk Lasse Hallström-historia – och filmen var lika bra – givetvis, eftersom Kevin Spacey och Judi Dench har huvudrollerna!
Killer line:
”You know it takes a year, a full turn of the calendar, to get over losing somebody. That’s a true saying. And it helps if you’re in a different place.”

Vinprovning på Esplanaden var ett trevligt nöje i Montpellier (se nedan). Dessa trötta fredagar har det efter obligatorisk spinning och thaimatsinköp på hemvägen blivit vinprovning här på Västra Esplanaden, och fredagsfilm: bl.a. Alfie, The Football Factory och Sideways. Jag gillade alla tre! Soundtracket till Alfie är en ny favorit: Mick Jagger och Dave Stewart = Motownstuk.

Ikväll blev det Doobidoo-kväll. Efter en timme med samma gamla avdammade TV-inslag à la 'Judy min vän' längtar jag efter ett nytt TV-program om böcker! Har det egentligen funnits något bra bokprogram efter Stefan Mählqvists Boktipset för 20 år sedan? Hittills har alla försök blivit antingen pretto eller pekoral: Röda Rummet, Stänk och Flikar, Pocket, Babel, Bokbussen...

Tablån lånade jag från en nostalgisida för tidiga 70-talister.

Läste i SvB idag att "Det blir inga nya litteraturprogram i tv i höst.", men på sikt eventuellt en svensk version av BBC:s The Big Read. Tyskland har redan haft Das Grosse Lesen i över ett år nu.

Vidare vädjar bokbranschen till TV-branschen om ett svenskt Richard & Judy. I väntan på det utlovas mer litteratur i TV4:s nyhetsmorgon (för att matcha suveräna Magnus Utvik i SVT?). Samtidigt medger de att den tidigare en-och-en-halv-minuts-satsningen "Allt om en bok", där olika kändisar berättade om sin favoritbok endast var ett trick för att kunna bryta program och lägga in reklam. För att bättra på imagen säger sig TV4 ha nekat Norstedts som ensam sponsor för ett litteraturprogram. "Det skulle se ut som betald annonsplats." Jaså?

På sista sidan i papperstidningen tipsar SvB alltid om litteratur i radio och TV kommande månad. Ni lucky people i huvudstaden kan träffa Erlend Loe på Akademibokhandeln i city den 15 sept. David Batra och Kajsa Ingemarsson i all ära, men jag hittade la crème de la crème! MISSA INTE:

9 sept: Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir, SVT2 20.00
Repris av den legendariska dokumentären från -67. Sändes visst i aug, när jag var i Frankrike. Kanske var det då på pricken 100 år sedan Sartre föddes?

K special: Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir
(Repris:
Söndag 11 sep 2005 kl 13.15
Torsdag 15 sep 2005 kl 23.30)