Jajamensan, i filmversionen av Kim Novak... jobbar han i kasta-boll-på-burk-ståndet i Folkets Park. Titta noga! Kom just hem från 18.40-föreställningen och är relativt nöjd. Filmen igenom var det extremt mycket berättarröst och det var synd att inte författaren själv läste. Det nya konceptet: bioboken? Tempot var långsamt och ungdomarna på första raden blev uttråkade och snackade, ringde och prasslade ända tills en irriterad kille framför mig skrek: - Kan fjortisarna där nere hålla käften? Om inte en lärarkollega suttit nedanför mig hade jag gjort det själv...hehe
Jonas Karlsson var för övrigt alldeles lysande som storebror och Kerouac-kopia.

Tunnel Vision - Keith Lowe, 2001


Andy har en uppslukande hobby: Londons tunnelbana. Andy har en flickvän: Rachel. Andy och Rachel har planerat att ta nattåget till Paris och gifta sig. Dagen före avresan är Andy ute på puben med sin lika tunnelbanetokige vän Rolf. Efter många öl ingår de ett galet vad: Andy ska åka genom hela Londons tunnelbanesystem på en dag och försöka slå världsrekordet på 19 timmar. Han satsar sitt travel card, sitt kreditkort och vad värre är parets tågbiljetter till Eurostar-tåget, och sätter därmed hela bröllopet - och relationen - på spel.

När boken börjar står en sorglig skepnad, d.v.s. en bakfull Andy, på ändstationen Morden med en A4-kopia av tunnelbanesystemet plus en kasse full med engångskameror, för det ingår i vadet att varje stopp på var och en av de 267 stationerna måste dokumenteras. Redan där på första stationen kommer Andy i samspråk med uteliggaren Brian. Likt en Sancho Panza följer Brian sedan med på hela resan. Nu startar en spännande kamp mot klockan och en studie i tubespotting. Man får veta en massa nördfakta om Londons tunnelbana, som vagnsnummer och historik. Det är en del av tunnelseendet, som bokens titel syftar på, men Tunnel Vision är också en kärlekshistoria, en riktig "journey" i ordets dubbeltydighet. Under färden funderar Andy funderar mycket på sitt förhållande. Är hela vadet ett enda "prokrastinerande"? Vill han kanske egentligen inte gifta sig?

Boken är utgiven av MTV books och även om den är nördig till sitt innehåll är den kaxig i utförande och framtoning. Sidantalet, 371, kan vara avskräckande, men den passar ungdomar i sena tonåren. Lite laddish, men det behövs fler "normala" killböcker! En del inslag är patetiskt grabbiga i överkant, eller t.o.m. sexistiska, t.ex. sexfantasierna om den digitala rösten "Sonia", som ropar ut stationerna, eller liknelser som "The tube is the whore of railway systems - millions use her, millions despise her, and while we wish she wasn't necessary most of us appreciate that she's actually providing a pretty useful service". Däremot gillar jag det varierade språket med allt ifrån avancerade Dantepastischer på Old English eller fejkade quiz show-frågor om tunnelbanan, till direkt tilltal: "- If you were going to try and stop at every single station on the system in a day, what route would you take? Take a look at the tube map and work it out. Go on." På insidan av bokens pärm finns en karta över tunnelbanan och jag följer varenda station med fingret. Camden Town, Baker Street, Finchley Road... Kanske behövs boken mer än någonsin nu i al quaida-skräckens tider? Lowe skriver: "I love this time of day on the Underground. [...] there is something life-affirming about the rush hour. This mass migration from A to B - it shows we are alive, it shows we can function well as a society."

Jag hoppas på film! Följande passage är blott en parentes i slutet av boken, men skulle göra sig bra som öppningsscen:

"Outside, in the darkness, it begins to rain. It starts out in the west of the city, in Uxbridge and Hillingdon*, but quickly begins to move its way eastwards.[...] Out in Richmond it falls on the hapless head of Bob the ticket inspector as he hurries from the station wrapped up in his overcoat. In Kingsbury it soaks through the Gucci shoes of the beautiful Italian woman where she's left them on the back porch of her new lover's home. At Cockfosters the obese station supervisor, who forgot to bring his coat to work, curses as he locks the station gates behind him and runs to his car. It pours all over carriages 690 and 891 where they sit in Northfields depot, and drips steadily on the chocolate machine at Upminster station through a tiny but expanding crack in the roof over the platform. And at Morden, right at the southernmost tip of the tube map, it forms little streams, which trickle under the canopy, forcing the young homeless boy who sits there to huddle further back against the station wall."

Ahh, nu när jag skrev detta ändrar jag betyget från 4 till 5! Och tänk, om jag inte hade bytt jobb kanske jag aldrig hade upptäckt den... Boken rekommenderas varmt till alla Londonälskare och bokälskare med lagom obsessive-compulsive-personlighet. Tänker på thegirlleastlikelyto-Helena. Gjorde du inte en tuberesa i Morrisseys fotspår? Berätta mer! *Jag och Mr Pelz lärde känna yttre delarna av Metropolitan line ordentligt förra sommaren då vi bodde på ett tatty men billigt 'Ryanair recommends'-hotell i just Hillingdon.

Dagens soundtrack:
James Blunt: "My life is brilliant. My love is pure. I saw an angel. Of that I'm sure.
She smiled at me on the subway..." (You're beautiful)
411: "I remember how we met, it was on a train, how can I forget..." (On my knees)
Gladys Night & the Pips: "Oh, he's leaving, on that midnight train to Georgia..."
Bob Marley el. Eva Cassidy: "People get ready, there's a train coming, you don't need no ticket, you just thank the lord..."
Eldkvarn: "Vi lämnar stan med morgontåget..." (Långsamt tåg)
Lundell: "Hon går förbi som en doft av hopp. Som ett tåg på en nattlig station...
(Hon gör mig galen)
Kanske är det inte helt PK att citera Lundell den här veckan, men finns det fler tågromantiker därute? (och nu menar jag inte de som kollar på På Spåret med Ingvar Oldsberg) Jag har länge velat bränna en "tågskiva", eller finns det redan? Kanske har SJ-anställda fått det som julklapp eller i samband med ett jubileum någon gång?

Jenny Diski kommer till Bokmässan. Stranger on a Train: Daydreaming and Smoking around America står på min inköpslista. En kvinnlig Kerouac, fast 'on the railroad' istället för 'on the road', eller? Vilka ska till Bokmässan? Jag och tre andra från jobbet ska dit på fredag. Är besviken på miniseminariernas utbud. Antingen kommer jag utmana mig själv och gå på typ Ernst Brunner om Karl den XII, eller så hänger jag i restaurangen och pimplar vin med Pam, eller så blir det långlunch med shopping på Mango. Håller dock på att göra ett seriöst schema över favoritförfattares besök och miniminiseminarier i olika montrar - sånt man bara springer förbi i vanliga fall. Har prickat in bl.a. Roddy Doyle, Travy Chevalier, Jeanette Winterson och Håkan Nesser och så bjuds det på vin och Corinne Maier (hon med Bonjour paresse) kl 17.00 i Partille bokhandels mysiga monter C 04:21. Sålunda ser jag lika mycket fram emot Bokmässan som jag brukar!

Further Under the Duvet - Marian Keyes, 2005

Marian Keyes äger fortfarande chick lit-genren. Ingen tvekan om det. Den nyutkomna krönikesamlingen, uppenbarilgen marknadsförd som en fortsättning på Under the Duvet, är förpackad ett oemotståndligt godisrosa och glittrigt fodral. Som gjort för att läsa en krönika varje kväll för att få ett gott skratt om dagen i flera veckor. Det finns människor som kan gå omkring med en kexchoklad eller Läkerol i handväskan i flera veckor och äta lite då och då, men det har jag aldrig kunnat och följaktligen blev det fullständig frossa och sträckläsning av de 400 sidorna.

Keyes unika "comedy about dark issues"-koncept håller i sig, men är inte riktigt lika trovärdigt nu när hon i egenskap av stenrik tant "reser" världen över på promotionturnéer och ena dagen idkar Pradashopping eller går på spa och andra dagen besöker barnhem.

Byrålådan, då? Jo, många krönikor har mycket riktigt publicerats tidigare, oftast i Marie-Claire, t.o.m. en från senaste septembernumret. De sämsta har inte publicerats tidigare, bl.a. novellen om en kvinnlig rymdvarelse som söker skådespelarjobb i Los Angeles...ehh? En annan novell var mkt bra, om en misshandlad kvinna som ligger i koma på sjukhuset och funderar på om hon ska vakna upp eller inte. Keyes skriver också vidare på historien om sig själv, d.v.s. hur hon tog sig ur alkoholmissbrulet och hur hon blev författare. Andra krönikor har en betydligt mer uttalad feministisk ton än tidigare. Feminism with a twist, eftersom det är Keyes som skriver:

- "What feminism needs is a make-over, along the lines of the New Labour one (but without losing the core ideology, of course).
For example, did you know that you can be a feminist and
a) wear pink
b) have sex with men
c) enjoy a good laugh
Amazing, no? As long as you believe you're entitled to the same rights as everyone else (i.e. men) you're a feminist. See, that's not so bad, is it? In the words of that bard and visionary, Adam Ant: There's nothing to be scared of."

Adam Ant! Stand and Deliver! Oh, that bard... Andra favoriter var Mammy Walshs fejkade 'problem page', och Keyes egna Topp 5-argument "varför man alltid behöver nya skor och handväskor". Om det senare:
- What else are you going to carry your Maltesers in? Brilliant!


Se bilder nedan från Dún Laoghaire, där Marian Keyes bor, utanför Dublin. Kanske shoppar Marian Keyes på River Island på Grafton Street ibland? Hur kan hösten gå snett med dessa glada skor?

Den här veckan har hösten kommit på allvar, med krispigt kalla morgnar med sol eller regn, blåst och gulnande löv. Trodde vi mötte sista glimten av sommaren i Halmstad förra veckan, men igår fick jag lite till: Första tjejfesten på nya jobbet och kollegorna kidnappade nygifta kollegan I på Bishop's för att sedan åka ut till kollegan K:s fantastiska hus vid Evedal. Huset är granne med kursgården Annevik, där jag varit förut med elever, men det stora,vackra, gula huset är bara en liten lort jämfört med K:s. När vi klev ur bilen tänkte jag: - Madicken! Huset var kanske rött i sagan, men jag har alltid tänkt mig herrgårdsgult. Var det möjligen gult i TV-serien? Bilden blev komplett med ett litet rött hus närmare vattnet, där Abbe bor, naturligtvis.

Trots utedass, sjövatten i kranen och dålig isolering är huset en Sköna Hem-dröm, med fungerande originalkakelugnar från 1901, stora fönster, vackra spegeldörrar, pigkammare, roliga prång och högt till tak. Vi trängde ihop oss i den lilla runda bastun på tomten och sedan kastade vi oss i Helgasjön. Den 16 september!
Pilutta er.


Lördagen fortsatte lika underbart med träning: åter till traditionerna med Powerspinn kl. 12 med 75 min styrketräning och spinning. Hade tänkt slacka lite eftersom jag varit och är ganska krasslig, men en elevs mamma och en elev var på samma pass, så det passade sig inte. Efteråt sken solen så ljuvligt att jag "gick runt sjön" - ett begrepp bland Växjöbor. Avser absolut inte den gigantiska Helgasjön från igår, utan en 4 km-promenad runt Växjösjön mitt i stan. Etymologiskt betyder Växjö just "vägen där sjöarna möts" och det gör stan så vacker! Växjösjön har blivit allt mer uppiffad och tillrättalagd med åren. Nu finns stränder och sköna grusstigar som alternativ till asfalten, estetiska laguner och en massa fina broar, bänkar, bryggor och boulebanor längs vägen. Man träffar alltid någon man känner, men jag har planer på att göra det till en antisocial CD-boksrunda, eller lyssna på P3:s Roll-on, som Pamela.


Både jag och Charlie försöker ta vara på varenda solstråle även om vi är höstmänniska resp. höstkatt och älskar att ligga i soffan och äta godis resp. kattgodis. Nu i em är det just soffan, godispåse och franska Marie Claire som gäller! Det är ett mirakel att man kan köpa den för 30:- på Punkten.
Kul kompetensutveckling!

Den glada nyheten om Bodil Malmstens blogg måste få en egen post! Vilka fler (bra) författare bloggar? Svara här genom att lägga in en kommentar med webadressen. I somras hamnade jag hos Peter Englund. Han hade just städat i sin skrivarlya och lagt in en bild på rummet. Sympatiskt! Precis sånt man vill veta om sin favoritförfattare. Inte för att jag läst några av hans böcker, men ändå.

Så fick man en ny "morgontidning" med senaste nytt från Finistère eller författarstockholm. Den uppmärksamme storstadsbon kan då och då se Bodil på buss nummer två till Hedengrens bokhandel t.ex. Tack vare bloggen kan vi andra se det för vår inre syn. Stort tack, Johanna.

Kanske är det en pseudonyhet att Bodil ska köpa en ny duffel, men hos mig väckte det gymnasieminnen. I min humanistklass var det trendigt att läsa Bodil Malmstens B-ställningar och gå omkring i duffel... Den sanna definitionen av kult: att man ändrar sitt beteende eller sin livsstil efter läsningen.

Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån
- Bodil Malmsten, 1994

Bodil! För länge sedan bestämde jag mig för att utforska hennes författarskap ordentligt, med andra ord läsa allt hon skrivit, inklusive alla krönikor i Femina (saknar dem!). Det går långsamt, men en och annan bok varje år blir det.

Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån var Bodil Malmstens första roman och den skrevs så sent som -94. Tidigare, när jag sett titeln i hennes bibliografi, har jag alltid tänkt att titeln syftade på henne själv - en desillusionerad Bodil i full färd med att planera flytten till Finistère och lämna Sverige.

Helt fel! Här är berättarjaget en man: medelålders Maurice Lind, a most unpleasant man: dramatenskådespelare och praktsvin. Han har bedragit alla i sin omgivning och står ensam i ett på många sätt blåsigt Stockholm. Det är helt klart en höstbok, men alldeles för mörk för min sinnesstämning just nu. Synd att författaren avvaktar ända till sidan 360 innan man anar en enda liten sympatisk glimt i denne vedervärdige mans karaktär. Å andra sidan bor det nog en Maurice i oss alla i vissa faser i livet då man tappar masken, står där och försöker skrapa ihop sina krossade illusioner. Ge upp eller gå vidare. Do or die.

Det bästa med Malmsten är språket och alla mysiga litterära referenser, resminnen, konst, samhällskritik, andra åsikter och allusioner som poppar upp här och var. Den här gången log jag igenkännande åt båtresa från England till just Dún Laoghaire, Londonsemester, Frankrike, Edward Hopper-tavlor, Sartrecitat: Helvetet är de andra, Emily Dickinson-dikt: Will there really be a morning, is there such a thing as a day... och Dylan Thomas Do not go gentle into that good night.

Namnet Maurice fick mig att plötsligt minnas en superrolig replik ur Alexandre Jardins roman Fanfan (som även finns som film med Sophie Marceau). Det var en dam, som blev förbannad på sin man och skrek: - Maurice, tu as un Spontex au lieu d'un cerveau! ung. = Maurice, du har en Wettexduk istället för hjärna! I min clamor for glamour på diskbänken här hemma köpte jag Spontex rosa salsaversion av en vanlig kökssvamp. Bara i Montpellier, barn, bara i Montpellier.

DiskbänksOrealism.
Nu ska jag se dubbelavsnittet av Desperate Housewives.

Att lyssna på Sophie Zelmani är som att läsa en god bok. Språket är så vackert och tydligt och atmosfären fångar mig alltid. Igår efter föräldramöte och avskedscappuccino med Pam på Palladium blev det Going home i bilstereon going home till Halmstad i Mr Pelz nya BMW. Kollade in mammas och Håkans nya trendiga hus. Takhöjden är 4 meter och jag stod länge och drömde upp ett bibliotek med stege... Senare under kvällen blev det kräftor, vin och solnedgång på stranden. Vilken fantastisk vecka, trots att jag egentligen varit rejält sjuk hela tiden!

Like mother like daughter. Vi gillar resor, inredning, nya projekt och sociala evenemang. Helst allt på en gång. Flow!

Åh, de där ögonblicken med eleverna, då man får bekräftat att lärare är världens bästa jobb! En av naturettorna i Engelska A förverkligade min vision om att dramatisera en annan av mina favoriter: William Somerset Maughams Appointment in Samarra från 1933. Jag är inte mycket för långdragna projekt med grupparbeten som inte leder någonstans så det fick bli en snabb ad hoc-grej när det var 20 min kvar av lektionen. Ändå hann vi spela upp den 3 ggr och aktivera precis alla i klassen. Först läste vi den korta texten många, många gånger både tyst och högt och översatte varje ord tillsammans.

An old legend tells of a merchant in Bagdad who one day sent his servant to the market. Before very long, the servant came back, white and trembling, and in great agitation said to his master, "Down in the market place I was jostled by a woman in the crowd, and when I turned around, I saw it was Death that jostled me. She looked at me and made a threatening gesture. Master, please lend me your horse, for I must hasten away to avoid her. I will ride to Samarra and there I will hide, and Death will not find me." The merchant lent him his horse, and the servant galloped away in great haste.
Later, the merchant went down to the market place and saw Death standing in the crowd. He went over to her and asked, "Why did you make a threatening gesture at my servant?"
"That was not a threatening gesture," Death said. "I was astonished to see him in Bagdad, for I have an appointment with him tonight in Samarra."

Sedan hämtade jag the props:
1. Döden fick bära den svarta plast-trenchcoaten från Mango, som alltid hänger längst in i min garderob + en överbliven häxhatt från Halloweenpartyt förra året.
2. VFG är til stora delar ett idrottsgymnasium, så två uppochnervända innebandyklubbor fick tjänstgöra dels som dödens lie och dels som häst, med ett enkelt hästhuvud påträtt på bladet. (material: två bruna papper, sax och en häftapparat, tidsåtgång: 1/2 minut)
3. The merchant blev finklädd med Mr Pelz WM-dataslips.
4. The servant gick till marknaden med den röda varukorgen, som jag brukar bära mina böcker i.
5. Två elever spelade vägskyltar med pilar till Bagdad resp. Samarra.

En elev var uppläsare, aktörerna agerade ordlöst, resten var entusiastisk publik och vi hade väldigt, väldigt kul!


"Before very long, the servant came back, white and trembling..."

"Master, please lend me your horse, for I must hasten away to avoid her. I will ride to Samarra and there I will hide, and Death will not find me." The merchant lent him his horse, and the servant galloped away in great haste..."

Nästa lektion går vi vidare och tittar på hur appointment in samarra-motivet återkommer i livsöden som "Hon överlevde World Trade Center, men dog i flygkraschen över New York några dagar senare" eller "De överlevde tsunamin, men..." eller "Hon gick oskadd upp ur Londons tunnelbana, ringde pojkvännen och berättade, för att sedan ta buss nr 30 hem..." Många ungdomar har en stark tro på ödet har det visat sig.

O
n the road läser jag nu igen med en samhällstvåa. Extra lägligt i år eftersom Coppola håller på att filmatisera, men varför Brad Pitt i huvudrollen? Varför? Varför?


O
mslagsbyte på min absoluta favoritbok Slaughterhouse-Five. Från S/F och andravärldskrigsbrun till peace & love-groovy!


O
mslagsbyte på Dear Nobody. Från hit till Harlequin. Synd!



O
mslagsstöld av förlaget bakom Vildängel .

O
förskämt att försöka kopiera atmosfären från Vit

O
leander


O
nt i halsen och feber har jag haft hela veckan men nu känner jag mig stärkt efter sovmorgon och en rejäl dos av

O
prah, med Trinny & Susannah!

O
vad kul det ska bli ikväll med besök av Pamela och Skottlandsreunion hemma hos Karin, men

O
lyckligt illa tajmat med föräldramöte imorgon bitti. En tröst är den fina lokalen: Palladium , där vi även hade uppropet för ettorna.

Jag "authortrackar" Marian Keyes och den här kom ut i handeln igår: Cracks in My Foundation. Bags, Trips, Make-up Tips, Charity, Glory, and the Darker Side of the Story: Essays and Stories. Ofta är "nyheterna" bara att någon av hennes böcker kommit ut i ny utgåva, men den här gången var det verkligen en sprillans ny bok! Synd att det ser ut som en uppföljare till Under the Duvet, d.v.s. resultatet av rensning i skrivbordslådan eller påtryckning av förlaget. Säkert har man redan läst alla krönikor i brittiska Marie Claire.

En dag i Dublin i juli tog vi DART-tåget en mil söderut längs kusten till Dún Laoghaire (uttal Dun'lery) där Marian Keyes bor. Något lila hus såg jag inte, men vi hittade en mysig italiensk restaurang (där hon och Tony kanske brukar äta?) och gick sedan ytterligare någon kilometer söderut fram till James Joyce-tornet och Sandycove. Strandpromenaden och villorna påminner om franska rivieran och utgör en ljuv kontrast till det skitiga Dublin.

Det var också i Dublin vi ovetandes bodde på samma gata som extrafarmor Fionualas jobb; The Belvedere High School. I miss her. Om jag får en dotter ska hon heta Fionuala. (uttal: Finula, med irländsk accent)

Har behållit vanan att kolla på franska nyheter nästan varje dag på France 2 (klicka på JT en vidéo). Igår var det bilder på stora översvämningar mitt i Montpellier. Affreux, ca. Samma kväll lade jag mig i soffan med senaste numret av lärartidningen Le francais dans le monde ner i brevlådan. Bland les fiches pédagogiques fanns en övning som gick ut på att analysera en turistaffisch för Montpellier. Parfait!
Le sud que j'aime.