Angela's Ashes - Frank McCourt, 1996

"When I look back upon my childhood I wonder how I survived it all. It was, of course, a miserable childhood: the happy childhood is hardly worth your while. Worse than the ordinary miserable childhood is the miserable Irish childhood, and worse yet is the miserable Irish Catholic childhood."

Det gick bra att läsa boken till sist, trots att jag kan många meningar - filmreplikerna - utantill eftersom jag sett filmen elller delar av den 7-8 ggr nu med olika klasser. Filmmanuset är mycket troget originaltexten, och tur är väl det. Både filmen och boken får högsta betyg, ingen tvekan. I SvB har vi studerat stilistiska grepp, bl.a. ovannämnda stegring. Har någon läst uppföljaren 'Tis eller McCourts senaste, Teacher Man?


Idag glömde jag helt bort min tradition, att lyssna på Horace på radio* kl 13.00.Harold Pinter? Jag är ganska nöjd. Det pratas mycket nu om The French Lieutenant's Woman, men den stora bedriften var väl ändå att skriva själva romanen, och isåfall skulle John Fowles fått Nobelpriset. Se filmen ändå, med Meryl Streep och Jeremy Irons.

*gärna med elever, om jag har lektion. På VFG hade det varit mäktigt att göra det just i salen Nobel.

...så heter make-over på franska. Relooking, alltså; se faire relooker. Rubriken avser Linda Skugge-sidan, som bytt utseende och inriktning. Som överraskning hade Darling Pelz mailat dit och föreslagit Läsdagboken som länk - et voilà!

Sidan lanserades lagom till Skugges födelsedag, igår. Hon är 73:a, som jag (och Dregen!), och fyllde alltså 32. Hon är oerhört mycket mognare än jag, om man ska räkna traditionella vuxenpoäng med man, hus och barn, men nu kommer det konstiga; jag känner mig för gammal för hennes sida! Så, vilken är målgruppen, exakt? Lindas blogg är rätt rolig, men krönikorna har ju nästan uteslutande varit småbarnsföräldratjat de senaste åren.

I helgen fick jag också min första åldersdiss: I Nässjö träffade jag en eldig kvinna, som läste franska i vår grupp -96. Hon frågade bl.a. om jag har barn. Jag förklarade och tillade av en händelse hur gammal jag är. Hon slog handen för munnen, utstötte ett pip, och sade: - Men, jag tänker mig alltid du och Sandra som unga! Underförstått: - Men det är ni inte längre..MOOOHAAHAA. Men Sandra, du _är faktiskt ung! Bara 28.

Eleverna på min svenskkurs fick i i början på ht i uppdrag att skaffa lånekort. En elev sade sig i princip vara portad från biblan för att hon stulit en bok: Fittstim. Svårt att tycka att det var helt fel. Etik. Etik.

dedicerad till dig, Lillasyster:



Förvisso, jag hann med mycket under Bokmässan, men jag missade Dregen, som signerade bandets officiella biografi Blod, svett och dårar. Den kommer jag aldrig läsa, sorry, men rockbruden i mig gillar Dregen väldigt mycket, som Thåströmsubstitut ungefär. Tio stycken fingrar, om ni minns. Syrran, däremot, ÄÄÄÄÄÄÄLSKAR Dregen och Backyard Babies, så inför mitt Nässjöbesök konsulterade jag kollegan och f.d. Nässjöbon Tomas och under en fikarast upprättades en karta med alla legendariska platser.

Mitt ärende i Nässjö var egentligen en "Språklördag" med LMS , men i pauserna swishade det en Puma förbi däckfirman Nässjö däck - där en ung Dregen förskönat väggen med graffiti - för att några minuter senare tvärnita framför ishallen, varpå en mystisk kvinna med Chanelsolglasögon svepte in, tog ett foto och försvann. "Medan du ändå är på historisk mark", tyckte Tomas nämligen att jag skulle kolla in mittcirkeln på isen, som pryds av Backyard Babies-logon, för att de är de största hockeysponsorerna. Förmodligen gick bejbsarna på det mysiga Brinellgymnasiet också, på den tiden när Dregen "bara" var Andreas Svensson.

Lite komiskt att kalla ett skittrist hus för Pigalle...men bakom byggnaden låg en fin sjö. Satt på en parkbänk efter lunchen och läste Emil i Lönneberga på franska... (från förlaget Nouvelle Epoque.)

En fantastisk dag med solsken och 19 grader varmt. Sedan mina 'nu är sommaren slut'-profetior här har jag både varit på stranden, badat och grillat, långt in i september!



...och Bodil Malmsten har lagt in underbara bilder från Bretagne, som får mitt franska hjärta* att klappa hårdare. Hon citerar Beckett "Another heavenly day" och säger sedan: "Idag ska jag göra ingenting. Vilken utmaning." En sådan dag ska jag också ha på höstlovet!

* Språkforskaren Christina Rosén berättade idag att de senaste forskningsrönen visar att vid inlärning av ett nytt språk aktiveras ett helt nytt område i hjärnan... och i hjärtat, skulle jag vilja tillägga, och i själen... och i bokhyllan... och i skafferiet... och i plånboken... Åh, jag vill resa, resa, resa! Mer! Mer! Mer! Nu, nu, nu! Jag vill hellre leva i ett land där man använder rosa toapapper.

It had to be You - Sarah Webb, 2004

Det räckte att läsa första raden av baksidestexten så var jag fast: "Molly Harper is the long-suffering manger of Ireland's only dedicated romance bookshop, Happily Ever After." Med rosa bokhyllor och allt! Köpte boken i somras på Eason i Dublin - med gröna hyllor - som den tredje av '3 for 2', för att jag ville läsa någon lokal förmåga.

Förutom att vara en riktig Dublinbok* är It had to be You en äkta snabbläst chicklit-bagatell enligt varsitt-kapitel-principen med de obligatoriska tre väninnorna i 30-årsåldern och deras dagliga kamp med karriär, familj, pojkvänner; ex-, nuvarande eller blivande. Någon blir gravid, någon blir dumpad, någon blir befordrad... Bokhandeln ligger i det påhittade Burnaby, men de andra tjejerna jobbar i Dun Laoghaire, badar vid Forty Foot i Sandycove etc. (se semesterbilder nedan) Sarah Webb kan bokbranschen. Inget tvivel om det. Av ngn anledning verkar hon känna till Boston väl också. Jag blev sugen på att åka dit!

Som chick lit är det här helt ok, om än väldigt förutsägbart. Sämre än Marian Keyes, men bättre än Jenny Colgan och Lisa Jewell. Mer åt Catherine Alliott-hållet. För den som med Angela's Ashes förbannats är Sarah Webb ett Eden ändå... Ja, har satt boken i handen på ett tiotal elever, så det är nu eller aldrig! Egentligen tycker jag att Frank McCourts livsöde är fantastiskt. Det är bara det att jag sett filmversionen 5-10 ggr, så boken är fullkomligt förstörd som läsupplevelse.

*var tvungen att slå upp uttrycket "to be pipped at the post"**, för det kunde väl inte betyda..? Överlag fanns mycket idiomatik och oneliners. Jag tar med mig "Reading is not a spectator sport" (för den stackare som kommer till bokcirkeln/seminariet utan att ha läst boken).

**Förresten har min post blivit "pipped" i högsta grad. Handla aldrig från Langton Info via www.amazon.co.uk. De påstår att Royal Mail har "somehow lost all mail", så jag kommer aldrig att få Marian Keyes Cracks in my foundation trots att jag betalat. När jag klagade betackade de sig från "negative feedback" eftersom det är _entirely Royal Mails fel. Ha! Mig blåser man inte så där lätt.

Inför årets bokmässa hade jag verkligen inga höga förväntningar - jämför förra årets tema: British fiction, med årets tema: Litauen...- men det blev en rolig dag med många överraskningar. I de många mässbloggarna på kultursidorna (DN) har jag läst jämförelser mellan mässgolvet och Dantes inferno, men nedersta kretsen visade sig vara väldigt trevlig! Någon annan påpekade att i bokvärlden är rätt svårt att skilja stjärnorna från publiken utseendemässigt. Stämmer, för ibland blir man osäker på om det verkligen är författaren man har framför sig, eller någon assistent. I många fall råder det dock inga som helst tvivel.

Fem böcker hade jag med mig hemifrån och alla blev signerade av respektive författare, av Tracy Chevalier, Girl with a Pearl Earring, Karen Joy Fowler, Jane Austen Book Club, Roddy Doyle, The Barrytown Trilogy, Corinne Maier, Bonjour Paresse samt Håkan Nesser Från Doktor Klimkes Horisont. Det möjliga mötet med Nesser kl. 15.00 hade jag just prioriterat bort och strukit ur min planering, då jag plötsligt befann mig framför ett bord där det stod "Håkan Nesser signerar kl. 13.30". Klockan var då 13.29 och av en slump bildades en kö bakom mig samtidigt som någon (Nesser) sade: - Hallå, hallå, bakom min rygg, och satte sig ner med penna i handen. När jag sade till honom att den första novellan är lysande svarade han: - Ja, och den tredje är inte dålig heller... och tillade efter efter ett tag... - När jag tänker efter är ingen dålig. Så sant.

Nya inköp blev bl.a. mycket riktigt Jenny Diskis Stranger on a Train, Wintersons Sexing the Cherry, ungdomsboken Du och jag, Marie Curie till fyndpris och ett begagnat Modestyalbum med vanliga, snygga, coola Modesty à la 60-tal, långt innan hon blev nuvarande porr-Modesty. Fy fan.


Snyggast: Håkan Nesser i kostym, på delad förstaplats med poeten Per Planhammar, aktuell med antologin Beat!
Sorgligast: Roddy Doyle, som såg malplacerad och ensam ut där han satt i en folktom barnboksmonter. Men hallååååå.... mannen bakom The Commitments !
Snålast: Att man inte längre får den Klassiska Kassen när man köper miniseminariekort.
Coolast: den ironiska, Grynetinspirerade cheerleader-gruppen, som dök upp när man minst anade det, skrikande, klädda i rosa och svart (Någon som vet mer? Namn?)
Kramigast: ex-kollegorna från S-gymnasiet. En varm hälsning till er alla!
Mäktigast: En mycket skarp Power-Gudrun som fikade bredvid oss, med mobilen och portföljen som sällskap.
Rufsigast: Göran Greider, vem annars?
Flanellskjortigast: Guillou, vem annars?
Flummigast: Mannen i Stig Dagerman-montern som tog fram en ukulele ur en gammal resväska och spelade den av honom nyligen (mycket nyligen?) tonsatta 'En dag om året...'

Mysigast: Partille Bokhandels monter, där det bjöds på vin, snittar och franskt författarmöte
Mest romantiska: Killen med boken Emma, var är du? (om Kalle från Kalles Klätterträd, som letar efter Emma på bl.a. Spraydate) och hans glada min när jag presenterade min kollega Emma.

Mest reeeespect: Latin Kings hos Bonniers
Mest mystiska montern: häxinspirerade Lux Magenta, med rosa kristallkronor m.m. där det bjöds på trolldryck (d.v.s. örtthé)
Bästa miniseminariet: "Never read a JW book? Prepare to be converted", sade engelsmannen, som presenterade Jeanette Winterson, och när hon läste ur sin bok Lighthousekeeping förstod hela publiken varför. Lika starkt som Michel Faber och Sarah Waters förra året.
Bästa samarbete: Jag och nya kollegan Emma, som gick tillsammans på mässan hela dagen. Precis som vid klädshopping brukar jag föredra att gå själv på Bokmässan, men vi hade exakt samma preferenser!


PS. Här skriver Bodil Malmsten om varför hon inte är på Bokmässan.

Ibland två. Eller fler. En av årets roligaste dagar är det alltid i allafall - Bokmässan i Göteborg. Min rapport kommer snart, med bl.a. följande inslag:
- närbild på Håkan Nesser
- Kalle med klätterträdet möter Emma - på riktigt!
- ukuleleimprovisation i Stig Dagerman-sällskapets monter
- Latin Kings
- Landet Narnia

Ska bara träna först för att få ny energi. Hade skön sovmorgon, men känner mig oerhört sliten, som efter en rejäl fest eller en intensiv resa, och visst, Bokmässan är både fest och resa. Fastnade också framför Nyhetsmorgons långa intervju med Lundell. Rolig, djup och förvånande... fast det är trångt i soffan idag:



Har kommit på den perfekta, men något makabra avslutningen på vårt barndomstema i Svenska B: att läsa Stig Dagermans Att döda ett barn. Samma lektion kommer jag att klämma in dikten En dag om året, därav planschen. Värdigt.

Jajamensan, i filmversionen av Kim Novak... jobbar han i kasta-boll-på-burk-ståndet i Folkets Park. Titta noga! Kom just hem från 18.40-föreställningen och är relativt nöjd. Filmen igenom var det extremt mycket berättarröst och det var synd att inte författaren själv läste. Det nya konceptet: bioboken? Tempot var långsamt och ungdomarna på första raden blev uttråkade och snackade, ringde och prasslade ända tills en irriterad kille framför mig skrek: - Kan fjortisarna där nere hålla käften? Om inte en lärarkollega suttit nedanför mig hade jag gjort det själv...hehe
Jonas Karlsson var för övrigt alldeles lysande som storebror och Kerouac-kopia.

Tunnel Vision - Keith Lowe, 2001


Andy har en uppslukande hobby: Londons tunnelbana. Andy har en flickvän: Rachel. Andy och Rachel har planerat att ta nattåget till Paris och gifta sig. Dagen före avresan är Andy ute på puben med sin lika tunnelbanetokige vän Rolf. Efter många öl ingår de ett galet vad: Andy ska åka genom hela Londons tunnelbanesystem på en dag och försöka slå världsrekordet på 19 timmar. Han satsar sitt travel card, sitt kreditkort och vad värre är parets tågbiljetter till Eurostar-tåget, och sätter därmed hela bröllopet - och relationen - på spel.

När boken börjar står en sorglig skepnad, d.v.s. en bakfull Andy, på ändstationen Morden med en A4-kopia av tunnelbanesystemet plus en kasse full med engångskameror, för det ingår i vadet att varje stopp på var och en av de 267 stationerna måste dokumenteras. Redan där på första stationen kommer Andy i samspråk med uteliggaren Brian. Likt en Sancho Panza följer Brian sedan med på hela resan. Nu startar en spännande kamp mot klockan och en studie i tubespotting. Man får veta en massa nördfakta om Londons tunnelbana, som vagnsnummer och historik. Det är en del av tunnelseendet, som bokens titel syftar på, men Tunnel Vision är också en kärlekshistoria, en riktig "journey" i ordets dubbeltydighet. Under färden funderar Andy funderar mycket på sitt förhållande. Är hela vadet ett enda "prokrastinerande"? Vill han kanske egentligen inte gifta sig?

Boken är utgiven av MTV books och även om den är nördig till sitt innehåll är den kaxig i utförande och framtoning. Sidantalet, 371, kan vara avskräckande, men den passar ungdomar i sena tonåren. Lite laddish, men det behövs fler "normala" killböcker! En del inslag är patetiskt grabbiga i överkant, eller t.o.m. sexistiska, t.ex. sexfantasierna om den digitala rösten "Sonia", som ropar ut stationerna, eller liknelser som "The tube is the whore of railway systems - millions use her, millions despise her, and while we wish she wasn't necessary most of us appreciate that she's actually providing a pretty useful service". Däremot gillar jag det varierade språket med allt ifrån avancerade Dantepastischer på Old English eller fejkade quiz show-frågor om tunnelbanan, till direkt tilltal: "- If you were going to try and stop at every single station on the system in a day, what route would you take? Take a look at the tube map and work it out. Go on." På insidan av bokens pärm finns en karta över tunnelbanan och jag följer varenda station med fingret. Camden Town, Baker Street, Finchley Road... Kanske behövs boken mer än någonsin nu i al quaida-skräckens tider? Lowe skriver: "I love this time of day on the Underground. [...] there is something life-affirming about the rush hour. This mass migration from A to B - it shows we are alive, it shows we can function well as a society."

Jag hoppas på film! Följande passage är blott en parentes i slutet av boken, men skulle göra sig bra som öppningsscen:

"Outside, in the darkness, it begins to rain. It starts out in the west of the city, in Uxbridge and Hillingdon*, but quickly begins to move its way eastwards.[...] Out in Richmond it falls on the hapless head of Bob the ticket inspector as he hurries from the station wrapped up in his overcoat. In Kingsbury it soaks through the Gucci shoes of the beautiful Italian woman where she's left them on the back porch of her new lover's home. At Cockfosters the obese station supervisor, who forgot to bring his coat to work, curses as he locks the station gates behind him and runs to his car. It pours all over carriages 690 and 891 where they sit in Northfields depot, and drips steadily on the chocolate machine at Upminster station through a tiny but expanding crack in the roof over the platform. And at Morden, right at the southernmost tip of the tube map, it forms little streams, which trickle under the canopy, forcing the young homeless boy who sits there to huddle further back against the station wall."

Ahh, nu när jag skrev detta ändrar jag betyget från 4 till 5! Och tänk, om jag inte hade bytt jobb kanske jag aldrig hade upptäckt den... Boken rekommenderas varmt till alla Londonälskare och bokälskare med lagom obsessive-compulsive-personlighet. Tänker på thegirlleastlikelyto-Helena. Gjorde du inte en tuberesa i Morrisseys fotspår? Berätta mer! *Jag och Mr Pelz lärde känna yttre delarna av Metropolitan line ordentligt förra sommaren då vi bodde på ett tatty men billigt 'Ryanair recommends'-hotell i just Hillingdon.

Dagens soundtrack:
James Blunt: "My life is brilliant. My love is pure. I saw an angel. Of that I'm sure.
She smiled at me on the subway..." (You're beautiful)
411: "I remember how we met, it was on a train, how can I forget..." (On my knees)
Gladys Night & the Pips: "Oh, he's leaving, on that midnight train to Georgia..."
Bob Marley el. Eva Cassidy: "People get ready, there's a train coming, you don't need no ticket, you just thank the lord..."
Eldkvarn: "Vi lämnar stan med morgontåget..." (Långsamt tåg)
Lundell: "Hon går förbi som en doft av hopp. Som ett tåg på en nattlig station...
(Hon gör mig galen)
Kanske är det inte helt PK att citera Lundell den här veckan, men finns det fler tågromantiker därute? (och nu menar jag inte de som kollar på På Spåret med Ingvar Oldsberg) Jag har länge velat bränna en "tågskiva", eller finns det redan? Kanske har SJ-anställda fått det som julklapp eller i samband med ett jubileum någon gång?

Jenny Diski kommer till Bokmässan. Stranger on a Train: Daydreaming and Smoking around America står på min inköpslista. En kvinnlig Kerouac, fast 'on the railroad' istället för 'on the road', eller? Vilka ska till Bokmässan? Jag och tre andra från jobbet ska dit på fredag. Är besviken på miniseminariernas utbud. Antingen kommer jag utmana mig själv och gå på typ Ernst Brunner om Karl den XII, eller så hänger jag i restaurangen och pimplar vin med Pam, eller så blir det långlunch med shopping på Mango. Håller dock på att göra ett seriöst schema över favoritförfattares besök och miniminiseminarier i olika montrar - sånt man bara springer förbi i vanliga fall. Har prickat in bl.a. Roddy Doyle, Travy Chevalier, Jeanette Winterson och Håkan Nesser och så bjuds det på vin och Corinne Maier (hon med Bonjour paresse) kl 17.00 i Partille bokhandels mysiga monter C 04:21. Sålunda ser jag lika mycket fram emot Bokmässan som jag brukar!

Further Under the Duvet - Marian Keyes, 2005

Marian Keyes äger fortfarande chick lit-genren. Ingen tvekan om det. Den nyutkomna krönikesamlingen, uppenbarilgen marknadsförd som en fortsättning på Under the Duvet, är förpackad ett oemotståndligt godisrosa och glittrigt fodral. Som gjort för att läsa en krönika varje kväll för att få ett gott skratt om dagen i flera veckor. Det finns människor som kan gå omkring med en kexchoklad eller Läkerol i handväskan i flera veckor och äta lite då och då, men det har jag aldrig kunnat och följaktligen blev det fullständig frossa och sträckläsning av de 400 sidorna.

Keyes unika "comedy about dark issues"-koncept håller i sig, men är inte riktigt lika trovärdigt nu när hon i egenskap av stenrik tant "reser" världen över på promotionturnéer och ena dagen idkar Pradashopping eller går på spa och andra dagen besöker barnhem.

Byrålådan, då? Jo, många krönikor har mycket riktigt publicerats tidigare, oftast i Marie-Claire, t.o.m. en från senaste septembernumret. De sämsta har inte publicerats tidigare, bl.a. novellen om en kvinnlig rymdvarelse som söker skådespelarjobb i Los Angeles...ehh? En annan novell var mkt bra, om en misshandlad kvinna som ligger i koma på sjukhuset och funderar på om hon ska vakna upp eller inte. Keyes skriver också vidare på historien om sig själv, d.v.s. hur hon tog sig ur alkoholmissbrulet och hur hon blev författare. Andra krönikor har en betydligt mer uttalad feministisk ton än tidigare. Feminism with a twist, eftersom det är Keyes som skriver:

- "What feminism needs is a make-over, along the lines of the New Labour one (but without losing the core ideology, of course).
For example, did you know that you can be a feminist and
a) wear pink
b) have sex with men
c) enjoy a good laugh
Amazing, no? As long as you believe you're entitled to the same rights as everyone else (i.e. men) you're a feminist. See, that's not so bad, is it? In the words of that bard and visionary, Adam Ant: There's nothing to be scared of."

Adam Ant! Stand and Deliver! Oh, that bard... Andra favoriter var Mammy Walshs fejkade 'problem page', och Keyes egna Topp 5-argument "varför man alltid behöver nya skor och handväskor". Om det senare:
- What else are you going to carry your Maltesers in? Brilliant!


Se bilder nedan från Dún Laoghaire, där Marian Keyes bor, utanför Dublin. Kanske shoppar Marian Keyes på River Island på Grafton Street ibland? Hur kan hösten gå snett med dessa glada skor?

Den här veckan har hösten kommit på allvar, med krispigt kalla morgnar med sol eller regn, blåst och gulnande löv. Trodde vi mötte sista glimten av sommaren i Halmstad förra veckan, men igår fick jag lite till: Första tjejfesten på nya jobbet och kollegorna kidnappade nygifta kollegan I på Bishop's för att sedan åka ut till kollegan K:s fantastiska hus vid Evedal. Huset är granne med kursgården Annevik, där jag varit förut med elever, men det stora,vackra, gula huset är bara en liten lort jämfört med K:s. När vi klev ur bilen tänkte jag: - Madicken! Huset var kanske rött i sagan, men jag har alltid tänkt mig herrgårdsgult. Var det möjligen gult i TV-serien? Bilden blev komplett med ett litet rött hus närmare vattnet, där Abbe bor, naturligtvis.

Trots utedass, sjövatten i kranen och dålig isolering är huset en Sköna Hem-dröm, med fungerande originalkakelugnar från 1901, stora fönster, vackra spegeldörrar, pigkammare, roliga prång och högt till tak. Vi trängde ihop oss i den lilla runda bastun på tomten och sedan kastade vi oss i Helgasjön. Den 16 september!
Pilutta er.


Lördagen fortsatte lika underbart med träning: åter till traditionerna med Powerspinn kl. 12 med 75 min styrketräning och spinning. Hade tänkt slacka lite eftersom jag varit och är ganska krasslig, men en elevs mamma och en elev var på samma pass, så det passade sig inte. Efteråt sken solen så ljuvligt att jag "gick runt sjön" - ett begrepp bland Växjöbor. Avser absolut inte den gigantiska Helgasjön från igår, utan en 4 km-promenad runt Växjösjön mitt i stan. Etymologiskt betyder Växjö just "vägen där sjöarna möts" och det gör stan så vacker! Växjösjön har blivit allt mer uppiffad och tillrättalagd med åren. Nu finns stränder och sköna grusstigar som alternativ till asfalten, estetiska laguner och en massa fina broar, bänkar, bryggor och boulebanor längs vägen. Man träffar alltid någon man känner, men jag har planer på att göra det till en antisocial CD-boksrunda, eller lyssna på P3:s Roll-on, som Pamela.


Både jag och Charlie försöker ta vara på varenda solstråle även om vi är höstmänniska resp. höstkatt och älskar att ligga i soffan och äta godis resp. kattgodis. Nu i em är det just soffan, godispåse och franska Marie Claire som gäller! Det är ett mirakel att man kan köpa den för 30:- på Punkten.
Kul kompetensutveckling!